Nu går vi in i bön och fasta! Herren har manat oss som församling att på ett speciellt sätt genom bön och fasta söka Herrens ansikte under några dagar! Vi behöver sälja vår kyrka/Citykyrkatillns lokaer för att nu i vår starta upp vårt bygge på Furulundstomten. Vi ber för en försäljning som blir en fortsättning på vår ansiktlyftnig av den fd anrika Gästgivaregården. Den kan bli en utmärkt lunchservering igen, men den kan även bli så mycket annat, endast fantasin sätter stopp för den potential som fastigheten erbjuder - även som fantastisk bostad för någon - vem vet? Herren vet! Gud har talat till oss: att sälja och bygga, vi går i tro på vad Herren gett oss i uppdrag och snart blir det första spadtaget.

Gud är alltid dagsaktuell, Han ligger alltid steget före och vet vad som är bäst för oss människor!

I höst har vi planerat en gemensam resa som församling till Israel. Gud har på ett mirakulöst sätt gett våra medlemmar medel för att kunna vara med!! Gud har överraskningar för sitt folk som följer Honom och ger sitt liv och sin tid för att bygga Hans Rike!!

Vi bygger tillsammans med Gud! Vi bygger Guds Rike.

För att Gå med Gud behövs omprioriteringar, försakelse och nya val som har med Guds Rike att göra! De kanske i världsliga ögon ser dåraktiga ut men i relationen med Fadern, Sonen och den Helige Ande får den troende exakta instruktioner för sina val!!! Resultatet blir i sin förlängning till största välsignelse för den som finner denna skatt. Att lägga ner sitt eget och följa Herren leder till ett rikt liv och en inre frid som övergår allt förstånd.

Gud har på det nya året påmint oss om vår resa som församling, om och om igen.Under dessa årets första dagar har tilltalen återkommit på olika sätt.

Gud har under åren som ligger bakom talat till vår församling genom profeter, gudsmän och gudskvinnor. Det är en naturlig del av kristenlivet, ja en självklarhet för den troende att Gudsordet talar till oss, men också att Gud talar direkt och personligt i olika situationer. Vi räknar också med Guds tilltal genom syskonen i Herren. 

Gud har påmint oss på ett alldeles påtagligt sätt under de första dagarna av detta nya år om de profetior och tilltal som har varit vår fasta grund i vår kallelse som pastorer, dvs personliga tilltal som ligger mycket långt tillbaka i tiden. Vi står fast vid vad Gud har kallat oss till oavsett omständigheter. På samma sätt har profetiskt tal till församlingen under åren varit starkt och kommit i rätt tid - alltid! Liksom till var och en i församlingen som en bekräftelse på vart vägen går. Där kommer enheten - ett hjärta och en själ i tro på en levande och uppstånden Kristus!

Ända från det att vi kom hit som pastorer för 10 år sedan har Gud talat till oss, och banat väg för oss, i tjänsten och som församling. Gud gav också de människor som var en del av denna församling från början en chans att hålla ut, genom direkt tilltal och uppmuntran, att stå fasta, när motståndet och svårigheterna kom, men det räckte inte den gången. Det har också lärt oss hur attackerna slår vilt. Prövningar kommer alltid, vi prövas som i eld, vi prövas i vår tro och kärlek genom Jesus, att hålla fast och löpa loppet. Gud prövar oss inte genom sjukdomar!! Gud sänder inga sjukdomar för att pröva oss, de vi behöver alltså inte räkna sjukdom till vår arvedel! 

Tyvärr fick vi se människor lämna oss under en period. Där fanns möjligheter att se vad Gud redan hade talat, och förstå att detta var en attack för att splittra, döda, krossa och förgöra, men blindhet och uppror gav ett tråkigt resultat för stunden och folket gick. Gud är trofast och rättfärdig för den som omvänder sig, bekänner synd och ber Gud om förlåtelse och förlåter alla oförrätter, det är Guds nåd som gör att vi kan resa oss igen när vi snavat och fallit. Bekänna synd är nyckeln för ett liv med Kristus. Det är inte mot människor striden står utan mot andemakter som vill krossa!

Vad jag vill dela här på Bloggen är det som Gud påminde oss om under nyårsdagen i församlingen. Vilket blev aktuellt igen genom ett tilltal när vi nu i helgen 13-15 januari 2012 var kallade till Korskyrkan i Alingsås. Där i församlingen kom en man fram till oss och sa att Herren hade talat till honom och gett honom ett bibelord som han ville ge oss. Men jag vill börja några år tillbaka för att vi ska påminna oss om varför detta tilltal och bibelord vidrör oss idag som församling. Var vaksam och hör Herrens röst!

Bakgrunden till betydelsen för oss, (med ordet som gavs oss i år den 14 januari) - är alltså en söndagsgudstjänst 3/6-2007 för snart 5 år sedan. Vi hade just kommit hem från en 3-veckor lång USA-resa och ett uppror hade rest sig i församlingen. Det hade pågått lobbyverksamhet mot oss, men vi vet ju att det är inte människor utan det Onda som vill resa sig mot kunskapen om Gud och Guds församling. Vi hade hösten innan köpt vår nya lokal, Gästgivaregården och vi stod inför en stor gemensam insats, då slog det till, avgrundsattacken som hatar Guds folk och Guds Ord. Vi som var kvar i församlingen fick uppleva det fantastiska - att gemensamt bygga på Herrens hus. Guds omsorg om oss har varit utan motstycke! Idag kan vi säga att vi aldrig hade velat vara utan vår resa!! Gud visste att vi skulle klara det. Gud har slipat oss och uppmuntrat oss på ett sätt som vi aldrig kunnat ana.

Gud prövar oss i trofasthet och i tron på vad Herren har sagt till sin församling. Vi har stått fast i vad Gud talat och därmed har det i den frågan aldrig känts tveksamt eller betungande. Sorgen över syskon som har lämnat oss har idäremot emellanåt känts bottenlös.

Vi går tillbaka till den 3/6-07, för att förstå, då hade vi besök av församlingen Arken och en pastor vid namn Bengt. Vi hade svarat jakande på deras förfrågan om de fick besöka oss. De kom en lördagskväll och vi hade gjort kvällsfika till dem i vår kyrka (Gästis). Vi satt ner en liten stund med dem, men de ville gå och lägga sig för att ha söndagsgudstjänsten dagen därpå. Vi delade allmänt inför söndagens gudstjänst, inget om vad församlingen stod i just då, vi hade känt ett uppror och ett motstånd sedan vi återkommit från USA, men det fanns ännu inga ord för vad som var på gång. Vi förstod att det rörde sig under ytan, attityder och uttalanden hårdnade men vi hade ännu inget uttalat om det som senare skulle blossa upp i ett uppror.

Bengt - Arkenpastorn, berättade i bönen före gudstjänsten att Gud hållit honom vaken och talat om den församling som han nu skulle predika i. Vi bad för honom att han skulle tala ut vad Gud sagt och att vi litar på Guds tilltal och tar emot det genom att pröva det mot Ordet och mot vad Gud talat till oss tidigare. Vi levde helt i tillit till Fadern och Guds tjänare, och vår egen urskiljningsförmåga i Kristus. Vi kände ingen rädsla för att lyssna in! Vi bad till Gud att vår broder skulle vara lyhörd och tala till oss i uppmuntran och förmaning.

Det var Bengt som började och han talade rakt in i den situation som vi stod i, som vi själva inte helt förstått då, men som fanns groende, som vi anande genom den atmosfär som hade smugit sig in. Den blev nu satt i blixtbelysning och de som ledde upproret gick direkt till oss efteråt och frågade om vi hade berättat för predikanten. Inte med ett ord!! Vi hade ju själva inte riktigt förstått, vi hade känt av stämningen och i ledarskapet fanns gnissel som vi trodde vi skulle ta oss igenom. Men i backspegeln inser vi omöjligheten. Det var inte människor som stod oss emot, det var den Ondes attack, vi försökte förmedla detta, men då var det redan för sent och ordvalen blottlade en spricka som bara den som omvänder sig och tror evangelium kan ta sig igenom. I den prövningen gick våra kära syskon och smärtan var bottenlös men Gud hade talat genom profetiskt tal i den här gudstjänten och det blev vår tröst, att Herren var med oss trots omständigheter. Gud ville inte detta - Herren ville ett hjärta och en själ men....

Efter pastor Bengt i gudstjänsten var det en kvinna som också delade Ordet och hon sa att Herren hade gett henne Luk. 1:26-31 till oss. Vilket ord, om Maria som blev havande och skulle föda en son. Gud talade genom kvinnan som delade ordet till oss, och sa att, ni är som församling havande och kommer att få en förlossning och föda barn, tro på mig och säg Ja som Maria och jag ska vara med er och leda er. Vi tog emot och har gömt det i vårt hjärta som församling, och vi vet att det stämmer eftersom vi står på så många profetiska tilltal i samma riktning och framför allt står vi på vad Gud säger till sin församling, att vi ska bära frukt!

Trots vad som sedan skedde i vår församling kunde vi inte göra annat än att gå vidare, oavsett omständigheter, vi blev sittande i stormens öga och väntade. Vi satt stilla i tro på att Gud  hade talat till oss och skulle fullborda sin kallelse över våra liv och församlingen. Det är lätt att ge upp och ge efter för påtryckningar som inte är i Guds plan - bara för att få lugn och ro.

Den Onde vill att det ska bli som i en förening, att vi ska anpassa oss och kompromissa, det är inte Guds tanke med sin församling, det är Guds tilltal och Hans kallelse vi ska följa, det är detta som är ett hjärta och en själ. Bön, Gudsordet, samtalen med syskonen, och att pröva/brottas med våra tankar mot varandra (utan att vika från Guds Ord) leder oss till ett hjärta och en själ, i Kristus! Uppror leder vilse. Se på Maria som sa JA, och alla andra i Bibeln som säger, JA, Gud jag går med dig, nu lever inte mer jag utan du lever i mig, jag vill gå det som du tänkt för mig, vilken potential! Gud flyttar på bergen och banar väg för den som GÅR i Hans ärende. Gud kommer med uppmuntran, tillrättavisning, tilltal, profetiskt budskap i rätt tid och vi måste ha öron att höra och ögon att se in i den andliga verkligheten som Gud har menat oss för, inte omständighetet som förändras ideligen, nej Guds Ord är våra fötters lykta.

Våra älskade syskon är förlåtna och vi har blivit förlåtna och Gud fortsätter sitt verk i oss varoch en.

Nu till den senaste helgen då brodern i Alingsåsförsamlingen kom till oss med ett ord. Jag har ett ord till er församling i Örkelljunga, 'ni ska få ett tecken', säger Gud till er. Och bibelordet är Jes. 7:14.

Jes. 7:14 säger, Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel. Vi vet vad detta bibelord säger och talar om, det talar om Maria och bibelstället Luk: 1:31, det talar om Jesu tillkommelse många, många generationer före Maria och Jesus, det var ett profetiskt ord. För oss som fick Luk. 1:31 för snart fem år sedan och sedan detta nu, är det en bekräftelse på Guds närvaro och ledning för oss som församling. Det är en uppmuntran och ett tilltal om vår vision som Gud har gett oss! Mannen som fick bli bärare av detta profetiska ord känner inte till oss eller vår församling, bara Gud visste vad detta talar till oss!

Konklusionen med allt detta är att Gud återigen talat till oss, uppmuntrat oss och visat oss att Herren är med oss. Inget ont ska få smyga sig in och förvirra. Det är Gud som är herden i vår församling och vi står villiga att lyssna in herdens röst.

Gud välsigne er alla, gå oförfärade fram med budskapet om den levande Gudens församling!

Margret Sundin pastor och Kristi tjänare

Julen har passerat, nyåret också, och en del skriverier om vår tomt Furulund har kommit på pränt i Helsingborgs Dagblad - sedan sist jag tog denna viktiga tid att skriva här.

Julens budskap och glädje har förkunnats ut över vår jord och i vår församling har vi glatt oss storligen! Sedan firade vi Nyåret i vacker festlokal med glada människor, unga och gamla som firade in det nya året. Budskapet till oss var inför det nya året att vi är en Johannesgeneration, precis som Johannes fick vara Jesu förelöpare, är ändetidens församling förelöpare för Jesu andra ankomst. Vi ropar i ett torrt land, i öknen, och berättar oförtröttligt om Honom som ska komma. Jag vill egentligen stå på taken i vår stad och ropa ut det fantastiska budskapet!! Jesus gör en oerhörd skillnad i livet för den som får fatt i detta under, jag har sett det! Jag förstår det allt mer!

Jag ficksjälv  uppleva det, undret, och det har förvandlat mitt liv! Jag hade ju allt, sa alla, men själv visste jag att jag inte hade allt, det fattades något väsentligt och jag sökte, bankade på och dörren (Jesus) öppnades, jag fick lov att kliva in i Guds Rike och ta emot alla välsignelser. Allt var dukat, allt stod och väntade på mig....värre festbord än jag någonsin själv kan duka (fast alla säger att jag brukar lyckas). Där fick jag sätta mig och dela den mest underbara måltiden med Jesus! Jag är så lycklig för att jag sa JA!

Min son frågade mig någon gång under december vad vi just nu håller på med? Mitt svar kom blixtsnabbt, vi håller på och rycker så många som möjligt med oss till himlen och till ett fulländat inre liv redan här!!

Just så är det, den inre människan ropar efter relation med sin Skapare, ingen född till människa, blir fråntagen möjligheten från Fadern. Alla får frågan från Gud själv, som människan personligen måste bejaka, och för relation också gensvara, då blir dopet i tro och längtan till syskon i tron som lever i efterföljelse och överlåtelse naturlig och där finns Guds levande församling. Inget är härligare och inget annat leder till djupaste tillfredsställelse och evigt liv.Därför vill jag leva församling, för att nya människor ska finna en plats för att växa till i Kristus!

Därför vill jag predika och berätta om hur den inre människan får sitt svar och mättas på ett djupare plan. Matprogrammem talar om hur vi ska mätta oss lekamligt med njutning och elegans, det är väl ok. Men den som är pånyttfödd genom anden har kallelsen att ge mat till människors inre, jag (vi) är kallade att leda människor till att dricka av det levande vattnet, ur källan som aldrig sinar, att ge livets bröd som tröstar, helar och upprättar människor.

Under december jobbade vi hårt med att iordningställa vår kyrka, Gästis för försäljning. Det var mycket jobb men nu är alla lister och smådetaljer på plats, vår handikapptoa är klar och allt som tidigare låg på göra-listan är iordningställt och vår kyrka är en pärla mitt i vår stad!

Såå till skriverierna! Vi har fått muntligt marklov, vi har under sommaren talat med flera berörda och ansvarig på kommunen och de har sagt ok. En sa till och med, det är bara att köra på! Nu ska vi ändå lämna in en ansökan för att få det hela på papper, så vi så snabbt som möjligt kan köra igång det hela!! Vi vet vad Gud har talat till oss, Bygg, många kommer att komma till tro!

Vi rör oss inte ett steg utan Guds tilltal! Varför skulle vi göra det när vi har Skaparen till vår Far, Herren talar till sitt folk och vi lyssnar! Vi rör oss i Guds väckelsehistoria! Vi vet vad Gud talat till oss som församling och på den vägen går vi tillsammans med allt Guds folk här i bygden, Sverige och världen. Men vi måste vara trogna vår speciella kallelse. Att finnas som församling och att verka på Guds tilltal i vår bygd är grunden, gudstjänster, gemenskap, efterföljelse och överlåtelse är centralt och Jesus är i centrum i allt vi företar oss.

År 2012 kommer att bli ett mycket speciellt år! Att lyssna in Guds röst och att läsa Ordet är kompassen, att gå i trom på att Gud har talat är 'språket' i överlåtelse och förtröstan.

Guds välsignelse och kram till alla som läser och som påminner oss om att skriva, det uppmuntrar!

Margret Sundin pastor

Furulund numera vår tomma tomt!

Vad ska vi nu kalla platsen? Furulund är ju borta, 'bygget', säger Micke, vår byggmästare. Men det är ju ännu inget bygge, men en sak är säker, etapp 1 är KLAR!! Gissa om vi gläds!

Vi har klarat av köp, rivning och markläggning. Det känns stort eftersom vi går på ett tilltal från Levande Gud. 'Köp huset och bygg nytt', var tilltalet, samt vidare, 'behovet finns för det som jag, Gud, tänkt för den del av Kristi kropp i Örkelljunga som ni som församling utgör'. Vi har fått ta emot tilltalet, ledningen och hela församlingen först, och sedan har det bekräftats innan vi ens ägde tomten från flera håll, genom profetiskt tal rakt in i vår församling. Gud är god när man är villig att lyssna och GÅ.

'Bygget' eller vår fantastiska tomt står klar för att bebyggas!!! Tomten har planats ut och vi har en bäck i kanten, vi älskar redan den vackra platsen! Vår tanke är alltid 'vackert' och en känsla av Guds härlighet. Mötet mellan Gud och sin skapelse är alltid vacker. Gud gav oss alla våra sinnen, att använda för att gestalta Honom som har frälst oss. Herren har gett oss allt det vackra att förvalta och njuta! Vi vet att ingen går oberörd av Guds närvaro när vi lyssnar in Honom och låter Hans planer, ritningar och tankar bli synliga. Därför ber vi just nu för nästa steg, etapp 2, som under vintern innebär stabilisering av de flyttade massorna och markens sättning. Bönen över hur det hela ska utformas växer fram mer och mer och vi förvånas över vad Gud talar! Där är vi nu, i bön inför våren, när vi rivstartar igen!

Förra helgen hade jag hedersuppdraget att viga ett par! Det är alltid fantastiskt och underbart när paren vill ha Guds välsignelse med sig in i äktenskapet!

Second Hand är en underbar plats för möten med härliga Örkelljungabor, det har jag sagt förr och det kan jag inte låta bli att tänka och skriva var gång jag varit där.

Gud är en bönhörande Gud, och det får vi pröva på även när det gäller tingen, vi har för mycket möbler i vår lokal ena veckan och vi ber Gud sända människor som behöver möbler och så blir det! Veckan efter har vi såå mycket lampor och vi ber, och Gud sänder. Det är så gott för oss barn till Honom - att se att det funkar!

Vår Second Hand är ju framförallt en hjälpverksamhet! Vi sänder månatliga bidrag varje månad till Mackedonien och har nu utökat med att stödja ett rehab i Sverige för drogmissbrukare och deras familjer. Vi har också möjlighet att göra punktinsatser i akuta situationer. Bland annat barnfamiljer som behöver matkassar, ensamma mammor som behöver möbler, mat och annat. De behövande får göra en enkel ansökan till oss, och i de flesta fall kan vi hjälpa till direkt! Det betyder förstås att den som skänker eller handlar hos oss bidrar till hjälpen!!

Guds rika välsignelse Margret pastor

Just hemkommen från Israel är vi lyckliga och glada över att den blev av! Tillsammans med några av våra pastorskolleger och församlingsledare har vi åtnjutit viktiga dagar i det Heliga Landet. Vi bodde hos nunnorna på Oljeberget med bedövande utsikt över Jerusalem! Vi är så tacksamma!

I Jesu fotspår besökte vi Jesu dopplats vid Jordan, genom Gallileen, Golanhöjden, Kapernaum, Tiberias, Genesarets sjö - oförglömligt! Hans och Eva Marklund var en del av gruppen och deras kunskap förhöjde resan utan motstycke, vi är så tacksamma till vännerna! Hans har skrivit om vår resa på sin Blogg, kolla in där!

Dagar av intryck, bilder, och åter bilder, upplevelser, och tankar om Jesu liv och tjänst. Nätter av reflexion, bön och samtal med Far i himlen. Gud talar och manar! Gud rör sig framåt och ber oss att GÅ! Herren talar genom Bibeln, genom sitt Land och Jesu tjänst, och i det personliga tilltalet som alltid stämmer med Bibelns tankar om en människas val och liv!

Under åren här i Skåne har Gud talat till oss om den sista tiden och i våra predikningar har inte det tilltalet gått att ta miste på. Gud talar till oss allt tydligar om vår tidsålders slut och Kristi kropps uppgift i det som sker! Vi bävar för Guds Ords auktoritet, vi vet att Gud inte ändrar sitt Ord och min senaste predikan handlade om Gudsfruktan. Dessa ord kan upplevas på felaktigt sätt dvs negativt men det är precis tvärtom, de är till uppbyggelse för den som tror, och vi ska rycka med oss människor in i tron! Ibland känns det som att det är lättare för den icke-troende att förstå än för den hemmavarande sonen (den kristne). Vaka och be, lyssna in Herrens röst, Gud kommer att varna de sina. Se till att ha olja i lampan!

Gud talar till sitt folk, varnar oss med sån stor kärlek att en människa inte kan förstå, Herren kan inte vika ifrån sitt Ord - den som har öron han hör!

Älskade läsare - be om förståelse och vishet i denna tid.

Massor av kramar

Margret Sundin pastor i Citykyrkan Örkelljunga

Efter en fantastisk vecka i det Heliga Landet är vi hemma igen, lyckliga och tagna av Guds stora kärlek, närvaro och längtan att leda sitt folk idag. Guds närvaro finns här och nu! Israel är fantastiskt och Jerusalem mäktigt att befinna sig i. Vi bodde hoss nunnorna på Oljeberget med utsikt över hela staden, intryck som går på djupet!

Vi åkte i Jesu fotspår till Jordan, i Gallileen, Golanhöjderna, Genesarets sjö, och givetvis Jerusalem, vi påmindes om Jesu verk vid varje plats, läste Bibeln, prisade Herren och bad. Vi var en grupp pastorer och församlingsledare som gladde oss över Herrens goda. Eva och Hans Marklund var en del av vår grupp och deras kunskap och överlåtelse ledde oss och gjorde resan oförglömlig och lärorik, samt vår gemenskap i Herren och nöden för vårt eget land! Läs Hans Marklunds Blogg, där skriver han om vår resa, med bilder utlagda. Hans och Eva stannade kvar för att ta emot en grupp på 30 personer när vi återvände hem.

Landet Israel talar mer än jag kan omfatta och uttrycka i ord. Dagar av intryck och nätter av reflexion och bön. Guds tilltal och mina frågar till Far i mitt huvud under natten. Dagar av bilder, ännu mer bilder och massor av intryck som måste smälta in. Alla dagar och nätter i Landet finns kvar!

Ursäkta min frånvaro från Hemsidan, men nu måste jag skriva, det är nämligen många som frågar sig hur vår relativt lilla församling kan göra det vi gör. Frågan är möjligen relevant, men även en familj kan ju bygga sig sitt eget hus!!... och vi är ju i det perspektivet ganska många! Såå, bygger det gör vi! Vi upplever ett starkt tilltal från Gud själv, att bygga!

Vår Second Hand har genom sitt arbete möjlighet att skänka ett stort överskott vidare till Macedonien, Panama samt till olika behov i Sverige varje månad. Under våren kunde vi också starta upp ett nytt månatligt givande till ett drogmissbruksrehab här i Sverige! Vi var hela församlingen dit och besökte anläggningen nu i augusti. Alla kände att det är mycket givande att få vara en del av det. 

Vi skickar inte längre några sändningar till våra hjälpstationer utan vi säljer själva här hemma och sänder i stället medel direkt, månatliga förbestämda summor som vi skickar oavsett om försäljningen inte alltid når hela vägen. Våra vänner i Macedonien som erhåller, förvaltar och förmedlar våra medel var på besök i vår församling under augusti och vår glädje blir stor när vi hör hur mycket det räcker till där.

Tack också alla som skänker grejer till försäljning - var säker - det kommer till god nytta - och ni blir en del av vår hjälpverksamhet! Många av de som skänker till vår Second Hand önskar att vi utökar vår hjälp även här i Sverige, och det kommer att bli så, vi har Sverige på vårt hjärta! Nöden är stor även här.

Frågan som vi ofta möter är alltså, hur kan ni bygga?? 

Här kommer ett försök till svar:

Vi köpte Furulund under våren 2011, till ett mycket bra pris, vi har därefter sålt innehållet och fått igen en del av köpesumman på så sätt. Helt suveränt bra för vår lilla församling!!! Vi kunde även sälja skogen som fanns på tomten, vi har också sålt det rivna huset - till flis. Vi har själva arbetat med hela rivningen och vi har alla miljösorterat, och framförallt har vi arbetat och arbetat, och den egna insatsen av arbete och försäljning av allt som var möjligt att sälja, gjorde köpet möjligt så här långt! Tack alla som bidragit och köpt bitar av Furulund.

Just nu kör vi maskinerna som står på tomten - själva förstås - varje ledig stund! Vi flyttar massor och hårdgör marken för att det så småningom, någon gång under våren ska gjutas en platta för vår nya kyrka och Second Hand-butik!! Det är verkligen ett trossteg, det ska vi verkligen erkänna, men det finns ingen tvekan om att genomföra detta projekt eller att vi har ett klart tecken ifrån vår Herre att göra det!

Alla som läser här på Bloggen får gärna vara med och be för fortsättningen, vi behöver bra lån till våren, för då börjar det verkligen! Ni kan tro att vi längtar efter stora, härliga lokaler för vårt arbete!  

Gud är en Gud som helar och upprättar människor, som leder de som tror på Honom. Gud är angelägen att få vara en del av varje människas liv, och att ha fått förmånen att leva detta liv är ett livets störst gåva! Jag är så otroligt tacksam och jag vill så gärna dela med mig för jag vet att det förvandlar liv!

Var välsignade och tänk att erbjudandet - relationen med Gud Fadern, gäller alla!

Kram

Margret Sundin pastor i församlingen Citykyrkan i Örkelljunga 

Gud har kallat oss till Örkelljunga! I tio år har vi arbetat här - arbetat med vad Gud har talat.

Vi har som församling nu lagt en grund, bottenplattan är lagd, och vi fortsätter att bygga på Herrens hus. Herrens hus är inte av sten och trä utan av människor som fogas samman i Guds kärlek! Att vara med om detta 'bygge' är fantastiskt! Det är också smärtsamt, och inte utan tårar.

Vår församlingslokal Gästgivaregården är ett mirakel! När vi hade köpt huset, som är det yttre, det synliga 'bygget', (inte lika viktigt som människorna som fogas samman i syskonskap och Guds kärlek) men dock nödvändigt i vårt klimat. Bara några månader efter att vi köpt den gamla Gästigivaregården lämnade många medlemmar vår församling, det var mycket sorgligt men säkert nödvändigt, för det som skulle komma. Bara Gud vet!

Vi var inte många kvar men ett visste vi - om det var Gud som hade talat om vårt 'yttre hus' så skulle vi klara det, och så blev det. Och vi har 'byggt', och Gud gensvarar genom att ge oss flera människor i förtroende att betjäna. Så också Furulund - ännu ett mirakel, ännu ett förtroende som vi får vara med om att förvandla och förvalta! Det kommer att gå fort, och Gud kommer med den hjälp som vi behöver för att bygga huset. Huset ska betjäna vår stad Örkelljunga med evangelium i praktiken - hjälp till de som behöver - vardagskristendom i 2000-talet. Vi är ytterst ödmjuka och medvetna om att det är Gud som bygger 'huset', hela huset, det som syns och det som inte syns! Vi är fortfarande inte många men Gud har talat och vi säger ja. Vi har prövat och vi vet att det fungerar - Guds löften och planer för de som tror och hör Hans röst.

Jag och min man har ända sedan vi tog emot evangeliets kraft genom Jesu försoningsverk haft Sverige på vårt hjärta. Det är nu mer än 30 år sedan som vårt liv förvandlades av mötet med levande Gud och då såg inte behovet för Sverige ut som det nu gör. Direkt upplevede vi Sverige som ett missionsland! Skåne - sa Gud, och vi flyttade efter många år som troende, och efter både teoretisk och praktisk församlingsutbildning till vårt 'missionsland' Skåne, en viktig del av Sverige!   

Gud har sagt till oss som församling att bygga för framtiden - att bygga åt Honom som har allt i sin hand och då blir det möjligt även om vi fortfarande inte är många. Med Herren med oss är inget omöjligt. Vi bygger in i framtiden därför att vi har hört den eviges röst kalla oss till detta uppdrag. Guds tankar är mycket högre än våra.

Furulund är ett mirakel! Vi får vara med och bygga Guds församling i Örkelljunga. I Sverige idag!

Margret Sundin pastor Citykyrkan

Vi har haft flera tillfällen med öppet hus på Furulund och vi känner nu att det börjar dra ihop sig för att inta en ny fas i den process som vi gått in i. Nästa steg är rivning inifrån - om jag har förstått det hela rätt! Det betyder att vi ska börja riva inifrån för att så småningom komma ut..., så det kommer inte att synas så mycket av vårt arbete på ett tag. Vi finns innanför men kom gärna in du som passerar, när du ser att vi är där! Vi tänker försöka sälja jättefina balkar som sitter i taket samt innerdörrar som jag tycker att det är synd om de förfars.

Just nu befinner jag mig i min fars hem, som ligger mycket vackert och centralt i Örebro med Svartån på tre sidor av huset, huset som vi köpte när jag var 14 år. Över 40 år sedan. Jag älskar att komma hit! Det är lungt och det är vila, stilla på ett särskilt vis. Det är hemma hos min älskade pappa. Det lilla puttetåget som mina barn åkte när de var små hörs när det gnisslande går runt, runt i statsparken som är granne rätt över ån, den lilla färjan åker fram och tillbaka över ån med passagerare från den ena sidan av parken till den andra. Det är idylliskt här, och det väcker många minnen för mig. Många år har huset funnits i familjens ägo och så mycket har det glatt oss alla.

Det har varit ett par härliga dagar med strålande solsken och god gemenskap med pappa. Vi har hunnit samtala mycket, det är gott. Far är 85 i år, men en mycket fräsch person som går minst 5 km varje dag, även dessa dagar när jag varit här har vi gått! Jag har fullt upp att hänga med honom.

I morgon bitti åker jag hem för att predika på gudstjänsten kl 10.00. Det blir en tidig morgon!! Efter kort gudstjänst åker vi till Helsingborg för en promenad vid havet och Pålsjö skog tillsammans i församlingen! Vi har matsäck med oss och vi tänker oss en frisk och skön stund i gemenskap!

Inre rivning blev rubriken - ibland behövs inre rivning i oss människor också kom jag att tänka på när jag skrev rubriken - det behövs rivas ut felaktiga tankebyggnader! Tänk så tokiga tankar det kan bli ibland!

Margret Sundin pastor Citykyrkan

Människor kom i en strid ström hela lördagen för att minnas och för att återse det gamla danspalatset. Vi i församlingen fick ta emot våra kära kommuninvånare och vår nya tomts grannar, det var många fina och kära möten där på plats denna dag. Människor mindes - men de gjorde också fantastiska fynd bland allt som vi plockat fram ur gömmorna på Furulund.

Det var verkligen en härlig dag för oss i församlingen, och vi känner att Guds bekräftelse och att det är på Herrens uppdrag. Genom vårt arbete ska vi betjäna vår bygd! Det har Herren tydligt talat till oss. Där Guds församling är verksam där hålls ondskan i schack.

På söndagen predikade pastor Conny om Nehemja som kände Guds kallelse att resa hem till Jerusalem och fortsätta att leda det halvfärdiga bygget. Templet stod inte klart utan muren, Nehemja fick lämna en topposition, ett förmämligt arbete vid hovet i Babylonien för att göra Herrens uppdrag för sitt folk. Neh. 4:6-9 Vi byggde på muren, och hela muren fogades samman till sin halva höjd, ty folket arbetade helhjärtat. När fienden hördet att man fortfarande höll på att bygga upp Jerusalems murar och att sprickorna började tätas, blev de mycket förbittrade. De gaddade sig alla samman för att anfalla Jerusalem och skappa förvirring där. Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem.

När Guds folk går i Herrens vilja blir det motstånd, även från de egna bröderna. Läs Nehemja och frukta inte utan våga bygga på huset som Herren kallat oss till att göra, Faderns hus/Guds församling. Om det inte är Herren som bygger 'huset' är det fåfängligt och förgäves - men Herren behöver våra/de troendes/de helhjärtades händer och fötter!

Vår kallelse som troende är att alltmer själva förvandlas i det liv och den tro som Herren döpt oss in i, och genom vårt sätt att leva och göra våra val och prioriteringar väcka längtan hos de människor som vi möter - att själva få möta den Gud som vi tjänar.

Jag brukar tänka på de människor som mött Herren men inte hittat en församling där de kan fira gudstjänst, nattvard och arbetet tillsammans med trossyskon. Eller de som finns i traditioner utan liv och utan relation med levande Gud. Eller de som tror att de är sig själva nog och inte behöver de troendes gemenskap. Tyvärr har jag sett alltför mycket av avfall hos dessa. Men Gud är barmhärtig och för den som omvänder sig är Han trofast och rättfärdig och förlåter all synd.

När människor mötte oss som församling på Furulund och i vår Second Hand i lördags - då mötte de Kristi kropp/Jesus alltså, förstå då att de förväntar sig något annorlunda hos de som har en så hög bekännelse!! Jag bävar men jag vet att det går genom Jesu Kristi offer för oss! Jag är oerhört tacksam att få vara med i de troendes skara, så tacksam till Guds församling genom alla tider som gjort att jag kan kliva in i den levande Gudens församling än idag! Detta erbjudande står öppet för var och en som ödmjukar sig och tror. De högmodiga och egenrättfärdiga står Herren emot men de ödmjuka se Guds Rike.

Den som känner sig liten och utan värde - det är sådana som Herren kallar! Det är bara såna som kan erkänna behovet av relationen med levande Gud. Relationen med Skaparen ger oss helheten i livet!!

Jag har sett många troende som blir högmodiga och högfärdiga, de tycker sig vara bättre än den som ännu inte funnit Herren - vad händer med dem? Bibeln säger att Gud står emot de högmodiga!

Gud bevara oss i ditt beskydd och låt oss vila i den Allsmäktigs skugga och låt oss inse att vi kan inte bygga 'huset' om det inte är du som är byggmästaren!

Bevara oss i ditt namn!
Kram

Margret Sundin pastor i Citykyrkan

Nu är det verkligen igång! Furulund ligger öppen att beskådas med alla murar och terasser, det är väldigt vackert - huset på höjden! En gång var det säkert ett praktbygge - detta förpliktar! Vi känner oss som förvaltare av ett arv - i första hansd att föra Guds eld vidare till nästa generation men också ett förvaltarskap av det materiella som anförtros oss!

Herrens lärjungar/Guds folk/Kristi kropp, vi är ett utvalt släkte och kallas vid många namn, Herrens utvalda, de heliga osv, OCH detta under gäller alla människor! Alla, Guds skapelse människan har getts möjlighet att få RELATION med SKAPAREN. Undret och vägen dit är att ödmjuka sig och säga ja till att födas på NYTT, OCH det är människan själv som väljer - ja eller nej till Jesus!

Vi är Guds heliga, tillsammans med alla som säger ja idag, och som sagt ja i alla tider! Det beror på vårt lilla JA, precis som för Maria sa ja, likaså Mose, Paulus osv. Vårt ja kopplar ihop med Guds inhopp i historien genom Jesus Kristus! Ja till Jesu verk på korset, vår PÅSK, möjliggjorde för oss att bli rentvådda för en relation med Herren själv! Detta är verkligen ett UNDER! Vi är rättfärdiggjorda genom Jesus och fick därigenom möjlighet till RELATION med Fadern. Jesus blev vår broder genom blodet som ranna, och den Heliga Ande utgjöts som ett sigill, som ett för-löfte för det som ska komma, och som vår Hjälpare här i tiden!

Idag får vi gå Herrens ärende i vår tid! NU PÅ LÖRDAG har vi ÖPPET HUS på FURULUND! Vi har plockat fram massor av FYND! Vi har hittat roliga saker i alla gömmor och  missa inte tillfället att köpa extrastolar till altanen, eller extrabord, här finns också massor av glas, koppar, fat och annat smått och gott, jättefina skrivbord (gamla) mm mm.

BOKA OCKSÅ IN PÅSKEN hos oss - den bästa högtiden att minnas och FIRA - kom till oss onsdag Getsemanestund, torsdag Sedermåltid och fest i kyrkan, fredag långfredagsgudstjänst samt söndag uppståndelsegudstjänst!!!

Det är härligt att följa i Jesu fotspår. Det kan innebära så mycket olika saker. En sak har jag ändå märkt - det blir aldrig som jag tänkt mig hur det ska bli! Det är tur det kan man säga, men också att det är just det som är - att prövas i uthållighet!

Jag vill påstå att detta livet är det mest spännande! Att ge det jag fått till Jesus - i efterföljelse! Jag hade ett väldigt tryggt och inordnat liv med företag och familj i ordning i flera led. Jag blev frälst och var tvungen välja Guds väg för mig.

Furulund är i vår ägo på grund av ett Herrens tilltal! Genom Bibelordet, genom tilltal, omständigheter och människors profetior och till sist den egna friden i steget tillsammans med Gud. Vår tid i Skåne kan betecknas som en resa med Herren genom svårigheter, förtal och omständigheter som känts omöjliga och lockande att fly ifrån! Men Gud har talat och vi står fast även om vi vet att Gå med Gud är som Paulus säger i 2 Kor 1:4, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. v 6, om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och fälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. Slut citat, detta säger mig att den som tror får ta sig igenom svårigheter men kommer att klara det och blir därmed också skickliggjord att hjälpa och trösta andra. Detta är nålsögat för den troende tror jag. Är vi som troende beredda att utstå förakt, hån, spott och spä, men också erkännande och berömmelse? Utan att vackla ifrån Guds verkliga kallelse för oss?

Oavsett omständigheter - bespottad eller berömd - vill jag följa Herren. Så kan man sammanfatta vad Guds Ord säger om den som blir en lärjunge. Hela kyrkohistorien vittnar om detta också! Är du beredd idag att löpa loppet för att andra ska bli räddade och få den inre frid som Herren ger?

Furulund är ett mirakel och vi vet att det är bara Gud som äran ska ha igenom detta för oss. Vi har lagt det i den Högstes beskydd och bett över platsen.

Nästan hela församlingen var där igår kväll! Vi tog fram alla prylar på bord - det ska säljas på lördag!! VÄLKOMMEN!

Ikväll fortsätter vi att göra iordning för ÖPPET HUS!

Kram

Margret Sundin pastor

Kära Bloggläsare!
Förlåt men tiden går fort och vi har just nu en häftig tid! Vi har många nya kontakter, människor som söker Herren, vi har också haft en mötesserie om relationer. Det har varit mycket uppskattat. Det går att lyssna på de tio tillfällen som vi har haft på vår Hemsida under Predikan. Det är Conny och jag som predikar tillsammans och det har känts mycket bra och värdefullt. Det är mycket praktisk, vardagskristendom, där finns många verktyg och nycklar. Bedöm själv genom att lyssna.

Från och med nu vill jag skriva om det fantastiska förlopp som Herren lett oss in i! Gud har talat tilll oss och vi går i förutberedda gärningar.

Gud ledde oss till Gästgivaregården för 5 år sedan, vi har rustat och skött om det efter bästa förmåga trots att hälften av församlingen försvann när vi just hade köpt huset! Det var ett svårt slag men vi upplevde tydligt Guds omsorg och planer för oss. Idag har vi en fantastisk Gästgivargård som inrymmer vår kyrka och vårt Café samt flera kontor och rum för annan verksamhet. Som ett stort UNDER är detta!

NU har vi köpt FURULUND!!... efter mycket tid i bön och många funderingar blev det till sist köp! Vi upplever ett klart och tydligt tilltal från vår Frälsare och Herre att köpa och bygga en kyrka och en Second Hand-affär för vårt missionsarbete och hjälparbete i Panama och Mackedonien!!

Igår måndag den 4 april 2011 började det stora projektet! Träden runt fastigheten föll och ljuset flödade plötsligt över huset och där stod fastigheten i all sin prakt. I alla fall kan man nu verkligen tänka sig hur det en gång sett ut. Furulund ligger på en vacker höjd med fantastiska terasseringar och murar runt det en gång praktfulla gula huset, helt fantastiskt vackert men tyvärr har huset stått ouppvärmt i flera år, mögel och regn har förstört huset inifrån. Det är inte roligt att inse den misskötseln! Speciellt nu när man ser hur vackert det ligger där i solen.  Huset är utom all räddning enligt alla experter som tittat på det. Tyvärr!

Igår måndag den 4 april 2011 drog det hela igång alltså! Alla träd som växt till sig till mastodontträd under de mer än 90 åren som huset och säkert också många av träden stått där, föll i går som 'furor' som man brukar säga! DET var så SKÖNT, och grannarna var glada, de såg ljuset igen! 

Bilarna som passerade bromsade in och en ny vy hade plötsligt öppnat sig. Vår riktigt stora tomt på 7000 kvadratmetet bredde ut sig i all sin storslagenhet och vi kände en oerhörd glädje!!! Hela församlingen var där och tittade och beundrade.

Idag var vi några där och började göra i ordning för lördagens Öppet Hus på Furulund och försäljning av inventarier!! Vi gör allt med största glädje!! Vi arbetar för himmelens och jordens Skapare!

Jag kommer att skriva dagligen under denna process!!

Kram till alla

;Margret Sundin pastor Citykyrkan

Gud prövar sitt folk, Han prövar sina vänner i kärlek, trofasthet, uthållighet, överlåtelse mm mm, men inte genom sjukdom!! Herren sänder inte sjukdom inte ens lite förkylning.

Herren låter oss ta ett nytt steg med Honom när vi består provet! Herren tar oss en nivå till när vi tar oss igenom omständigheter utan att smita. Herren finner oss värdig för ytterligare nivå när vi tror på Hans Ord, och handlar därefter. När vi tror att Herren är med oss i alla omständigheter, att Herren vill ha en nära relation och leda oss igenom. Vi tror att Herren dött för alla våra sjukdomar och tillkortakommanden på korset och vi strävar mot mera likhet med Honom säger Bibeln om den troende.

När vi talar Guds Ord och sanningar och inte världsliga fraser som människor vanligtvis säger då förvandlas våra liv mer och mer. Ord som vi talar är som frön som börjar gro, alla ord är utsäde - det finns ingen neutral säd - antingen är den av Gud eller den Onde/mänskligt, mänskliga fraser och ordspråk. När jag talar ord faller de ner i de som lyssnar och det gäller att jag förstår vilken sådd jag vill se i de som jag talar till. Tala vad Guds Ord säger om dig själv, om dina nära, om dina vänner, din församling, om alla omständigheter, sjukdom osv. Bibeln talar om att växa upp till manlig mognad impregnerade av Guds Ord. 

Guds folk talar otro - jag kan höra det. Det smärtar mitt hjärta.

Håll dig till de som tror, låt ingen stjäla det som du har fått, dessa ord fick jag av en församlingssyster i Pingstkyrkan i Gävle när jag döptes 1977! De har följt mig och jag känner att de lagt en otrolig grund för min kristna vandring. Jag har stött på såå mycket otro bland Guds folk genom åren men också mött den längtan och det hopp som tänts när jag delat tron på Guds planer för de heliga. Jag älskar Guds församling, jag ser det som det största under - att jag får vara med. Jag vill alltid tänka på Guds Ord och tankar om sitt folk. Jag vill alltid tala TRO och LIV till människor, inte falla in i tomt prat som inte stämmer med vad Gud säger till oss - Guds utvalada, Guds heliga....vilket under i nåd - att efterskänka hela skulden till oss för att vi åter skulle få del av alla löften! Utropa Halleluja, Abba Fader TACK!

Läs gärna mina tidigare inlägg om helande - backa tillbaka i min Blogg och LÄS!

Det är sant - Gud helar ALLA som söker Honom Matt.9:35, Herren frälser alla som ställer sig inom hörhåll och säger JA!

Kram alla läsare och Guds välsignelse

Margret Sundin pastor Citykyrkan

Gud har tagit oss genom snart fyra år av under och mirakler!

Nyår 2007/2008 nya människor kom till och Gud gav oss ny energi!

Att Gud är den som håller församlingen uppe är vår erfarenhet och visshet. Vi fortsatte att predika det som Gud hade gett oss som uppdrag! Människor som kommer till tro ska växa upp till manlig mognad och Gud har gett sin församling som det Växthus som Herren tänkt. Det som går att läsa genom hela Bibelns Ord är den sanning som vi predikar och som vi inte tänker kompromissa med. Guds Ord talar om oss idag, om verklighetens verklighet, sanningen om dig och mig.

Det löftet om att inte kompromissa gav Conny på den dödsbädd som Djävulen gillrat för honom, men Djävulens knivhugg i ryggen på Conny misslyckades genom tron på helande och Kristi kropps förböner, rop och fasta i flera månader. Läkarna mötte mig efter ambulansfärden med allvarlig blick och berättade att 'han kommer inte att överleva för han har fått en stroke som inte går att överleva om det inte sker ett under!!'

Läkarna följde mig till Connys intensivvårdsplats. Det var ett dämpat belyst rum, ett dödstyst rum där Conny låg med massor av slangar och en sköterska som mötte mig med medlidande och sorgsen blick. I det lilla rummet strax innan jag fick gå in till Conny, min älskade make och kompanjon i striden för Guds Rikes utbredande, där i mötet med de båda läkarnas besked, hade Gud redan talat till mig! Herren talade och sa 'det jag har sagt är större än det som läkarna nu säger, Conny är redan helad genom mina sår, och du och Conny ska vara med i den sista striden för mitt Rike'.

Väl inne hos Conny var jag helt impregnerad av Guds härlighet och övertygelsen om Guds Ords sanning mer än det som nu mötte oss i stunden, och som skulle komma att möta oss under ett år framåt!

På kvällen innan detta hände hade vi tillsammans läst Bibeln och bett länge, och under natten hörde jag Conny be i tungor och Guds närvaro omslöt oss. Uppvaknandet nästa morgon blev därför inte rådande, det var inte vår verkligehet. Verkligheten fanns i livet med Kristus. Conny väckte mig denna morgon med orden, 'nåt har hänt men jag vet att Gud är min läkare, ring ambulans'. Conny började memorera Bibelverser ur minnet medan vi väntade på ambulans. På väg in till sjukhuset blev han medvetslös, en röntgen konstaterade att chansen att överleva för honom var ute! Om han överlevde blir han ett kolli var domen. Orden som berätta om vad de sett och förstått kom ur läkarnas mun, orden liksom rörde sig runt i rummet i slow motion, de försökte nå mig, de  kom sakta emot mig, men jag såg på dem, betraktade dem på ett övernaturligt sätt, och jag fick se hur de sakta ramlade platt ner på golvet framför mig och jag visste att Guds Ord om tillståndet hade segrat!!

Nu var läkarna och jag på väg in genom dörren till det dämpat belysta rummet där Conny befann sig. När han hörde mina steg flög han rakt upp ur sängen och sa med hög röst: 'Är det du älskling, jag älskar dig och nu ska vi aldrig mera kompromissa med Guds Ord, aldrig mer'! Läkarna blev helt bestört! De gick hastigt fram till sängen och frågade om han kunde röra sig. Javisst sa Conny och rörde armar och ben i stora, yviga rörelser! De blev så fundersamma att de nästa dag beordrade en ny magnetröntgen för att se efter om de sett fel. Nej då - det var en stor stroke som ingen överlever sa de igen! Nehej svarade jag men Gud är överläkaren och under sker för de som litar på Honom!

Vi hade innan detta hände haft stora affärer/butiker med kläder för alla, fantastiskt framgångrika affärer med bästa ekonomiska rejting. Vägen ur var inte ett lätt beslut! Den stora krisen med 500 % ränta hjälpte oss på traven. Det blev mycket svåra tider för företagen och vi såg det som att Gud hjälpte oss ur även om det var ett trauma i sig själv att sälja av, och avveckla! Vår stora butik i Örebro tog min bror över och den går fortfarande mycket bra - en av de bästa i Sverige i den branschen. Jag sörjde att lämna det som jag så väl kunde - jag var uppvuxen med tyger, kvalitéer, modeller och färger!! Jag älskade  mitt yrke! Jag kunde inte då se en enda liten möjlighet att gå heltid för Gud men vägen har varit spikrak - i den frågan. Vägen i sig har inneburit många prövningar som jag och vi med Guds hjälp tagit oss igenom. Guds under har följt oss, därför kan vi idag med frimodighet predika om att det viktigaste är att följa Guds kallelse för våra liv! Det som ser omöjligt ut för oss är möjligt för Gud.

Vi hade predikat Guds Ord på fritiden när vi hade företagen, vi var mycket aktiva i den församling som Gud lett oss till, vi hade under åren äktenskapsundervisning utifrån Guds principer mm mm. Vi älskade att dela med oss av vad Gud gett oss!

Vi visste att Gud kallade oss till heltidstjänst för Hans Rike. Vi hade blivit frälsta och mött den Eviges blick och det gick inte att backa för den kallelse som Gud hade för oss! Det kändes inte som att vi kompromissat innan heller, men Gud tar människan från en nivå till en högre nivå, och nu var det dags för en ny nivå för oss!

Med den här bakgrunden började nu en ny tid för oss, Conny blev fullstädigt helad och den historien är en resa som är en fantastisk berättelse i sig men den tar jag senare. Utom en liten sak, Conny blev så småningom fullständigt friskförklarad! Men det var i sig en kamp mot medicinvetenskap! Conny fick gå igenom tester i mängd, bland annat en syntest som han tjatade sig till. Röntgenplåtar visade nämligen att hans ögon blivit skadade på ett sätt som var omöjligt att bli återställt enligt lärkarna, så det var ingen idé med den undersökningen menade de. Men Conny talade bara tro och helande till läkarna och bad att de skulle sluta profetera om hans framtid!! De tyckte nog att han var väldigt besvärlig. Nåväl han fick till slut sin syntest och de undrade om han inte fejkade på något vis när synfelet var borta. De tog honom till en annan apparat som var säkrare! Det visade sig att han var helad totalt!! De fick ge sig och efter två år erkände de ett mirakel! 

Herren har tagit oss igenom det ena efter det andra och vi har prövats i tron på Honom. Vi bestämde oss till slut för att ge all vår tid till Gud. Gud hade redan gett oss ett år på Domata Bibleschool vid den här tiden, och nu blev det också två år på Örebro Missionsskola SALT i slutet av 90-talet. Därefter har jag läst in två år till vid ÖTH. Efter hand som tjänsten i Guds Rike gjorde mig i behov av tid i reflexion tog jag en kurs till och en kurs till osv! Det första jag gick efter att vi kommit till Skåne var Dopsteologi - det var vad jag verkligen behövde med tjänst i en Luthersk bygd. Sedan har det fortsatt med olika kurser efter de behov som dykt upp på vägen i arbetet för Guds Rike. Gud är nådefull och barmhärtig.

I tjänsten som pastor behövs också människokunskap/beteendevetenskap. Som hjälp för det tog jag också ett år i Jönköping på Korteboskolan och läste samtalsterapi/själavård. För att gå där måste man ha läst 40 hp teologi först! Det var ett år av bekräftelse på den tjänst som vi redan hade stått i under 20-talet år genom äktenskapsrådgivning. Sån är Gud, Han bekräftar oss och ger oss mera styrka i benen!

2008 innebar nya utmaningar i församlingen. Vår församling har alltid synts på Örkelljungadagarna med stort evenemang och så var det  även detta år, liksom föregånde - trots att vi inte varit så många sedan den stora gruppen lämnade oss. Många nya kom till i församlingen - de kom, men med ouppklarat gentemot andra församlingar - så de gick snart vidare på nya äventyr bland Guds folk. 

Genom allt detta är vi en kärntrupp som bestämt oss för att vara frikyrka i den här bygden av folkkyrkodominans. Vi har reflekterat över vad det här betyder för oss - vi vet vår identitet och är mycket trygga där idag. Vi är en frikyrka och inte en folkkyrka.

I folkyrkan och dess föreningar kan alla vara medlemmar, ingen frågar - bara du är barndöpt så är du medlem. I frikyrkan står vi för de troendes gemenskap! Ingen kan bli medlem med mindre än omvändelse, tro och dop på egen bekännelse!

I svenskakyrkans föreningar kan man inte vara medlem - man är medlem i Svenska kyrkan och går till EFS eller ELM. Dessa är en del av Svenska kyrkan. Man tar för givet att den som kommer till EFS är barndöpt!? Man frågar inte om dop eller undervisar om det i annat fall än till föräldrar som ska döpa sina bebisar och vid själva barndopsakten. Jag gjorde en undersökning om hur olika vi gestaltar och lever församling.

När vi kom till den församling som idag är Citykyrkan, frågade de som då var där om vi kunde tänka oss att även ha barndop, vi förklarade att för oss var detta totalt omöjligt. Teologiskt helt fel! De accepterade och menade att de var frikyrka och att de lämnat EFS, med det var det avslutat men vi kan förstå idag att vi tänkte olika där.

Vi ser hur Gud sänder nya människor till oss idag och vi gläder oss. Vi har fått döpa en strax före jul och en till har blivit frälst - det är stor uppmuntran för oss - och Guds och änglars glädje hörs ner till oss.

2009 i januari flyttades Second Hand till Stockholmsvägen och vi fick en fantastisk plattform att möta människor på. Det har gått två år sedan dess och idag är vi på Sveciaverken Vallhallavägen och vi ser människor söka Herren! Vi gläds!

2011 - Gud har tagit oss med storm - ett nytt år och vi är rakt inne i vad Gud planerat för oss! Gud gör under och mirakler bland oss! Herren låter oss växa i tro och Han låter oss gå till en nivå till, när vi går genom prövningar tillsammans med Honom.

 Det är vad vi är kallade till, att växa upp till manlig mognad! Att leda människor till tro, predika evangelim och vara frimodiga i den Helige Ande.

Kram

Margret Sundin pastor i Citykyrkan

Detta inlägg gjorde jag i Stefan Svärds Blogg den 17/1

Stefan Svärd har genom sina Blogginlägg fört upp debatten både med vad en Frikyrka är, medlemsskapet och den kristna livsstilen, som i praktiken blir församlingstukten (inte alls bra ord idag, felladdat). Jag är mycket tacksam för att SS satt ord på dessa frågor och lyft dem ut i ljuset. Den dolda agendan, sekulariseringen eller liberaliseringen som sakta skett och sker inom Frikyrkan måste få komma upp i ljuset. Många, många artiklar har från olika håll påpekat detta avfall från bibliska principer i Guds församling, men nu var det visst rätt tid och rätt person som tog tag i detta och med övertygelse och skärpa satte ord på vad som sker! Tack för det! För min egen del har jag ofta uttyckt mig i frågan så här, först går samhället sedan följer Svenska kyrkan och sedan kommer Frikyrkan i nedmonteringen av den kristna livsstilen som varit norm i västvärlden och legat som grund för vårt rättsväsende. 

Intressant att SS varit ordförande inom EFK förresten, det känns inte som att de flesta där tolkar församlingens liv som du? 

Du behövs som en spjutspets precis som andra spjutspetsar (pastorer) varit det före dig, när det tex gällde, troendedopet (också en väldigt aktuell fråga när nu frikyrkan ska liberaliseras) andeutgjutelsen, trons väg och principer mm. Gud använder ju vem han vill, inte vem människor vill. Vi pastorer ute i landet får vara dessa spjutspetsar i vår bygd.

Det är just det här som är mycket viktigt att ta Guds folk igenom idag, frikyrkans identitet! Frikyrkans teologi omvändelse, tro och efterföljelse kunde bryta igenom till slut i en annan tid, men med ett oerhört motstånd, troende fick sätt livet till för sin övertygelse. 

Gud tar sitt folk genom historien och frikyrkan är i högsta grad aktuell som nutidsmänniskors val!! Människor längtar efter att lyssna på Guds rena ord och hur det ska levas i praktiken. Människor är trötta på flummeri i allmänhet liksom flumkristendom som anpassas och blir politiskt korrekt. Trosrörelsen drog nya människor till tron, förkunnelsen blev ibland övertydligt - det behövs i övergångar - resultatet blev ändå nya troende som kunde bärgas in, liksom förnyade kristna. Förkunnelsen uppfattades som kom den ifrån övertygade och överlåtna hjärtan. Jag säger inte att allt var rätt men det hände något och tron och Ordet lyftes för den troende kyrkan på ett sätt som behövdes, Gud använder villiga kärl som alltid. Inte perfekta kärl men villiga!

En slumrande pastor som inte talar ut utan mumlar och anpassar sig till det politiskt korrekta inom kristenheten lockar lika mycket som en poets läsning, skönt för själen för ett ögonblick men det håller inte att leva på. Det behövs pastorer som lyssnar in vad Gud talar för den här tiden och vågar stå för det även om det är motströms - vem har inte hört om fiskar som simmar motströms...

För att leva ett kristen liv behövs det som så tydligt kommit fram i SS egna artiklar, jag behvöer inte repetera jag ville bara teckna ner detta för att tacka för det.
Margret Sundin pastor Citykyrkan Örkelljunga

EFS-föreningar och ELM-föreningar är 'kyrkor' underställda Svenska kyrkan i sitt pastorat, så det går inte att gå in i EFS som vi frikyrkor tänker oss medlemskap i en församling. Den som är med i EFS är med i föreningen men i församlingen Svenska kyrkan - folkkyrkotanken innefattar alltså både Svenska kyrkan, EFS, ELM och tyvärr sprider den sig som form ju mer vi skalar av tanken på medlemskap och 'församlingstukt' - frikyrkotanken. 

Vi har levt i en bygd med starka Svenskkyrkliga föreningar, EFS och ELM och i en sådan kontext ses frikyrkomodellen som vi lever som mycket radikal. Vi hade från början medlemmar som kom ifrån EFS men deras sätt att gestalta och uttrycka församling krockade i förlängningen med frikyrkotanken som vi representerade. Jag förstår att även frikyrkan är på denna väg mot folkkyrkotanken.

Jag kommer aldrig att leda min församling dit - jag har sett stor förvirring i de svenskkyrkliga föreningarna där inga ramar finns eller tydlig undervisning i frågor som sambo, äktenskapsfrågor mm mm. Dessutom finns aldrig någon undervisning om dopet!!! Det bara förväntas att man är barndöpt! Dopets innebörd förkunnas aldrig utom med föräldrar som vill döpa sina barn - endast vid det tillfället. Ungdomar från de svenskkyrkliga föreningarna 'smyger' sig till oss för att höra om dopet, om den Helige Andes verk idag, om synd och omvändelse! 

Identiteten i Kristus, klassisk förkunnelse om omvändelse och tro och ett liv i de troendes gemenskap (inte folkkyrka) är en ryggrad som ger styrkan till att stå upp för en kristen standard på alla plan. Det är vad ungdomar längtar efter!

Jag talade med några av våra egna ungdomar idag och de har en trygghet i tron och församlingens liv och en vishet som förundrar och ger glädje för mig som förkunnare, på djupet. Jag kan aldrig få bättre lön än så! Aldrig, då var det värt att stå fast och låta de gå som ville styra mot folkkyrkotanken.

Margret Sundin pastor Citykyrkan i Örkelljunga

Vår församlings historia finns i 3 tidigare inlägg, bläddra  ner två inlägg och läs... kommentera gärna,

Jag kommer att fortsätta att skriva om vår historia och reflektera över frikyrkans identitet.

Var välsignad

Margret Sundin pastor Citykyrkan

Jag älskar Jesus - jag har funnit livets mening! Jag är så lycklig över Guds verk i mitt liv och jag är så lycklig över min församling.

Bönen är min livsluft - att läsa Ordet får mig superkreativ och inspirerad! Jag behöver bara läsa ett par verser så börjar det spritta i kroppen av längtan att ge det vidare, predika och dela med mig av det absolut viktigaste i en människas liv. När jag tar mig igenom kapitel efter kapitel rusar livet i mig - det vill ut, och jag har sen den dag som jag mötte Jesus vittnat om den verliga verkligheten! Den finns nedtecknad i Bibeln - där står allt om en människas djup, val och konsekvenser, om detta har jag bett om uppenbarelse - om detta har jag studerat och om det predikar jag! Det livet har jag själv levt, prövat om det fungerar och funnit - det fungerar, det håller genom allt.

Jag är kallad att undervisa och ge råd utifrån vad jag själv fått och förstått genom många år i tron, genom upp och nedgångar i mitt eget liv - men med Guds löften som mitt rättesnöre har jag funnit att det fungerar! Genom avskild tid i studier och reflektion har den levande Gud tagit mig steg för steg genom mer än 30 år. Gång efter gång av avskild tid i bön och studier tar Herren en människa ännu en nivå i förståelsen av Guds principer och löften!

Det största är att få kalla mig tjänare i Guds Rike - kallad in i Försoningens tjänst. Guds storhet går inte att omfatta eller förstå men mina särskilda tider i djupstudier, tider av bön och svskildhet får mig att ana Guds ärende med en människas liv! Det vill jag meddela människor som Gud sänder i min väg. Den som inte tar emot Guds livgivande vatten när jag eller någon annan troende erbjuder det, går det åter till den troende som erbjöd det.

Det vi sår får vi skörda.

Det en människa sår får hon också skörda - så står det i Ordet och Guds Ord är evigt och desss principer är som jordens dragningskraft - de gäller vare sig människor tror på det eller ej. En Guds princip är att det du sår in i ditt eget liv och andras, kommer du att får skörda - när det växt till sig! Det är på gott och ont - så var därför vaksam på vad du låter dig styras av - Guds Ord är en livgivande källa med friskt vatten! Välj vilka du umgås med - välj de som styrs av Bibeln ljus, och tro!

Det du vill se om fem år i ditt eget liv - (tänk efter vad du vill se, vad du vill skörda) - så in just de fröna, inget annat - du kan bara skörda det som du sår! Du kan så i ditt eget liv, men du kan också så in i andras genom att tala Guds Ord i dem, tala och berätta om Guds principer. Det du talar, dina ord, är sådden - när de är grundade i Guds Ord är det god sådd när de inte stämmer med Ordet ger det dålig skörd, det ger vad som sås - en enkel princip som varje bonde fattar!

Du sprider fröna genom orden du väljer - tänk på vad du vill skörda i ditt eget liv och i dem som du har möjlighet att ge av den goda säden - ge dem av fröna från livets upphovsman och fullkomnare.

Böneveckan pågår och det är intressant att besöka de andra kyrkorna och framförallt möta syskonen där. Jag känner både glädje och nöd!

Nu måste jag avsluta för idag men jag tänker fortsätta och skriva ner vår församlings historia som i egentlig mening började för tre och ett halvt år sedan. Jag har i några tidigare artiklar i min Blogg börjat nedteckna vår församlings historia - backa tillbaka till Församlingens historia 1-3 och ta del av en bit av mitt eget, och församlingens liv i Jesus Kristus.

I Kristi tjänst

Kram

Margret Sundin pastor i Citykyrkan

Denna vecka följer församlingarna här i Örkelljunga den internationellt framtagna ekumeniska böneveckan.

Temat för veckan är Kristen enhet och bibelordet för veckan Apg 2:42-47, och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende sålde allt vad sde ägde och hade, och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya månniskor bli frälsta och förena sig med dem.

Varje år sedan vi kom till Örkelljunga (och långt före det) har vi som församlingar deltagit i den internationellt framtagna böneveckan. Varje kväll går vi till en av centralortens församlingar och ber tillsammans utifrån de olika dagarnas bibelord som kyrkorna i Jerusalem inför detta års bönevecka tagit fram. Citat ur dokumentet för årets bönevecka: Dagens kristna kyrkor i Jerusalem ger oss en vision av vad det innnebär att sträva efter enhet, också mitt i stora svårgiheter. De visar oss att kallelsen till enhet kan vara mer än bara ord, ja, att den kan rikta in oss på en framtid där vi anar och hjälper till att bygga det himmelska Jerusalem-

Måndag och tisdagskväll har passerat och vi har varit i pingstkyrkan, och i en av Svenska kyrkans föreningar här, ELM (Evangelisk Luthersk mission). Dessa båda kvällar har visat oss på en del av Guds mångfald. Guds storhet kan vi inte som enskild församling täcka in, det är Guds folk (de som omvänt sig och gett sitt liv till Herren) på en ort som tillsammans gestaltar den troende kyrkan. Onsdagkväll är vi i Svenska kyrkan och torsdag hos Citykyrkan (hos oss alltså), fredag i EFS.

Ytterligare ett citat ur dokumentet för veckan säger: Vår utmaning idag är att åstadkomma en större synlig enhet på sätt som bekräftar våra skillnader och traditioner.  Meningen säger att vår utmaning eller vårt arbete i församlingarna idag är att visa att vi är ett, men olika (och ska så vara), därför att Gud är större än en enda församlings gestaltning av Kristi kropp. Vi är olika och får vara det, enheten i Anden syns och bekräftar/bejakar våra skillnader och traditioner. Det är i helheten som Guds storhet blir synliggjord, och respekten och kärleken mellan de olika delarna bekräftar då (särskilt gentemot de som ser oss som Guds utvalda) våra uttryck och traditioner. 

Frikyrkans teologi är omvändelse, tro på egen bekännelse, och lärjungaskap och därmed medlemskap i de troendes gemenskap. Svenska kyrkans och dess föreningars teologi är folkkyrkotanken, vilket betyder att alla kan vara med, oavsett tro och liv. Tron på Gud Fadern, Sonen och den Helige Ande är det som förenar oss som kyrkor och gör oss till Kristi kropp i Andens enhet. Rent fysiskt har vi olika hus att samlas i, olika tolkning av tro och liv - och olika uttryck i liturgin!  Men Gud är densamme!

Det kändes härligt i går när Ordet gick ut och vi sjöng gamla läsarsånger tillsammans i ELM. Jag gläds att samlas med syskonen i de andra församlingarna, det känns så gott att se dem och att upphöja lovets offer till Fadern tillsammans - då och där finns inte skillnaderna därför den Helige Ande är en och densamme! Där finns enheten.

Vi är kallade att göra det som vi gör, var och en församling har sin del. Vi är kallade av Gud Fadern att uttrycka och gestalta Guds församling som vi gör - Gud rör sig framåt hela tiden, korrigerar och älskar oss, driver oss genom sin kärlek framåt med Honom, och vi får gå i tro! Varje församling har ansvar att pröva och lyssna in Faderns röst för sin del att leva och gestalta Kristi kropp.

Vi är en frikyrka som tror på omvändelse och tro, vi tror på de troendes gemenskap i den lilla församlingen, dvs medlem är den som gett sitt liv till Herren och är beredd att växa i Kristus.

Vi är så tacksamma till Herren för de vägar Han lett oss på! Det har slipat oss och gjort oss rustade för vad Gud vill göra genom oss. På torsdag får vi ta emot syskonen från de andra församlingarna i vår kyrka, och tillsammans bekräftar vi Guds mångfald. När vi kommer till varandra gläder sig Fadern över sina barns gemenskap, men Herren vill att varje församling ska vara unik! Precis som barnen i en familj är olika, det gläds och förundras vi som föräldrar över. Människans barn är unikt skapade och kallade av Gud till sin tjänst. Så är det också med de som kommer till tro, blir frälsta, de som kallas Guds barn, liksom med Guds församlingar - unikt skapade och kallade av Gud. Vad kommer det dig vid, gå du och gör vad du ska, säger Ordet till oss. Vi ska göra vad Gud kallar oss till och inte peka finger åt de som har en annan kallelse i Guds Rike. Gud leder människor/de troende/de nyfrälsta till den församling där deras kallelse stämmer in, för att var och en som tror ska skickliggöras i sin tjänst.

Jag är så glad för att Gud tillåter mig att vara en troende, ett Guds barn i en miljö och församling där jag får vara den som Gud skapat mig till. Att jag inte trängts in där jag inte känner mig hemma. När jag kom till tro i den karismatiska väckelsen låg betoningen på Guds frihet, överlåtelsen till 100 % och att alla är kallade till tjänst i Guds Rike.

Jag är också en livlig evangelist som älskar att prisa Gud högt!! Jag kan inte vara tyst med den inre glädje som Herren skänkt mig. Men självklart kan jag också glädja mig, och ta emot ifrån Guds tron i olika församlingars kultur, sätt att tillbe Gud och gestalta församling. Men det är i en enskild lokal församling - den Gud kallat mig till/kallar dig till - som jag/du får brottas med Guds Ord, leva och formas.

Var välsignade och missa inte torsdagkväll i Citykyrkan 19.00

Jag älskar Guds folk

Margret Sundin pastor Citykyrkan

Kära Bloggläsare...

nu vill jag berätta om vårt tema för tio veckor framåt!! Vi kommer att förkunna om Guds principer och tanke om allla slags relationer. Allt i skapelsen är underbart och lätt att bejaka, naturen, årstiderna osv men relationer är den kamp vi har att kämpa med. Gud har i sitt Ord gett oss alla svaren, jag lovar - alla! Vi har undervisat om detta vid många helgsammandragningar och vid flera 10-veckors kurser tidigare och upplevet människors förnyade tankar om sitt eget liv! Så blir det när vi hör om hur vi ska leva i relation - då blir vi upprättade själva!

Vi har studerat, prövats och undervisat (i synnerhet om detta) sedan den dag vi tog emot Jesus som vår Frälsare eftersom vi insåg att det var just detta som var kärnan i ett kristenliv. Att hitta Guds tilltal genom Bibeln till oss som Hans skapelse om vårt äktenskap, vänrelationer, föräldrar-barn, syskon i Herren, sällskapstid, förlovning mm mm. Vi kan inte leva utan relation - relation gör att vi är lika Gud - relation gör att jag är människa!

Att lyssna till orden av den som skapat oss angående människans största brottnings-kamp - RELATION - är värt att lägga ner tio veckor på....eller hur? Tio söndagar kommer vi att undervisa om detta!

Tio veckor framåt! Varmt välkommen!!

En annan tanke som jag här också vill dela i detta sammanhang, är när jag hör troende människor falla in i 'ett sätt att tala' som inte är bibliskt! Till exempel: nu blir väl jag också snart sjuk, alla är ju sjuka i influensa! Snart är väl jag också arbetslös, eller, jag har fått cancer, astma eller annan sjukdom så uttrycks det så här - i alla fall är det ganska vanligt. Tänk att en troende säger att han fått cancer - eller jag har ju min cancer, min astma, mitt hjärtfel.

Det är förvisso sant att det som vi drabbas av har hänt eftersom vi lever i en trasig värld, men talet av troende borde vara mera medvetet om vad innebörden av det som vi säger egentligen är!

I Bibeln står det är Herren är din försörjare, din läkare osv och det är det som vi ska bekänna även i omständigheter av sjukdom och arbetslöshet. Gud kommer att ta hand om detta och i det kan vi söka nytt arbete, gå till läkaren som använt tid för att förstå våra sjukdomar, vi kan vandra i tro på att Herren leder oss till rätt personer för hjälp - så att Guds löften kan gälla i den troendes liv. Det är det som är den troendes kamp och vandring. Läkarvetenskapen har inspirerats av vår Skapare som känner människan (Herrens skapelse) bäst, Gud säger också i sitt Ord att Han är överläkaren. Litar vi på detta?

Jag (vi) har arbetat som själavårdare och rådgivare i över 20 år och det är utifrån detta arbete som vi också fått del av människors tro, otro, brottningen med Ordet och vandringen med Herren. Vi har också sett de som vikit av från Guds principer och den frukt som de fått skörda.

Vi är ett folk som tagit emot allt genom Honom, Jesus Kristus!

Missa inte våra tio veckor - föreläsning, samtal och frågor!

Vi ses väl hoppas jag

Margret Sundin pastor

Detta är mitt tredje inlägg om församlingens historia. Om du vill läsa de båda första (det vill jag rekommendera) de heter1 Fortsätt drömma drömmar och 2 Citykyrkans nya lokal

Vi kan idag summera och se att det blev som en av församlingen Arkens pastorer profeterade när de var hos oss på en möteshelg ett halvår innan våra vänner lämnade oss. Vi fick vi budskapet att vi skulle gå igenom en ny födelse för församlingen. Detta kom och det gjorde ont. men något underbart kunde också födas genom detta!

Vi fick också en viktig och underbar profetia genom Simon Ådahl - som jag här skall försöka att återge. Den kom efter det att våra kära syskon hade lämnat oss.

Detta var i februari - mars 2009. Simon var på väg till oss för ett möte som vi hade kallat honom till genom den kristna tidningen Världen idag, han kom ifrån Gbg, då kör man över Laholm och strax därefter passeras gränsen Halland - Skåne.  Strax efter det att han hade passerat Skånegränsen berättade Simon för oss att han ropade högt i bilen till Gud 'jag vill egentligen inte åka till Skåne'. Omedelbart kom ett tilltal till honom, Gud sa åt honom att stanna bilen, och i stället börja be. Där i bönen visade Gud  honom en pastor som stod på en brädhög, en hög med bråte tycktes det som, och något hade hänt som var sorgligt. Simon frågade Herren om det var den pastorn som han nu snart skulle möta. Ja sa Gud. Gode Gud bad Simon - vad är detta, har pastorn problem i äktenskapet eller vad är det, har det hänt ngt i församlingen?

När Simon kom fram mötte han Conny - pastorn som Gud hade visat honom och Simon profeterade direkt, 'du pastorn står just nu på en brädhög, en oredig hög med brädbråte, men från denna dag ska allt byggas upp igen. Det är Gud som låtit saker ske. Han profeterade vidare: att det var vår väg, och att det som hade skett var tvunget att ske för att det som ska komma ska kunna bli till. Nu skulle allt byggas upp från denna bråte/brädhög! Gud mötte oss på ett speciellt sätt denna helg och profetia efter profetia sa oss att vi hade gått rätt väg och att Herren kommer att förse oss på allt sätt om vi följer Honom. Att vi inte skulle sörja mera utan gå vidare.

Det fantastiska var också att Simon kommer från vår hemstad Gävle. Efter mötet delade Conny och Simon flera timmar tillsammans i samtal och bön. Conny berättade  om vår resa med Herren från vår tid i församlingen Koinonia i Gävle och pastor Tommy (och våra älskade syskon däruppe) genom motstånd och sjukdom, upprättelse och helande och fram till där vi nu stod - den där dagen i februari 2009.

Vi blev oerhört uppmuntrade genom Simons tjänst. Simon hade ingen aning om att det var oss han skulle möta när han var på väg mot Skåne. Gud sänder i rätt tid vad vi behöver i uppmuntran för att ta oss en bit till på vägen mot manlig mognad. Han prövar oss i uthållighet och i kärleken till nästa, och Gud sa till oss den där dagen att vi hade bestått provet i tro och allt skulle byggas upp igen.

Själv var jag faktiskt i Örebro för studier vid den här tiden. Så vid tolvtiden på natten ringde Conny och berättade om vad som hade hänt, och att Simon även ville tala med mig. Jag fick Simon i telefonluren och det blev profetisk bön rakt in i mitt liv. Jag grät på andra sidan luren, gladde mig över Guds älskade lilla hjord där hemma, och över den glädje och ny överlåtelse som jag själv i den stunden fick ta emot. Det var personliga saker som han inte visste något om, som Gud genom Simons tjänst kunde lösa mig ifrån, och jag kunde släppa bitar i mitt liv som varit bördor. Det var saker som de inte hade talat om, och jag fick sådan glädje och energi att resterande natten blev i samtal och bön med Gud Fadern. Det var där och då som Gud manade mig till att åka hem och fråga min älskade församling om vi skulle lägga om taket på Gästgivaregården sommaren som skulle komma. Det hela var redan förankrat hos Gud så när jag frågade församlingen var det ett stort och gemensamt JA! Och det arbetet gick helt smärtfritt och blev ett enda stort under från början till slut!

Gud har också talat till mig genom drömmar under de olika faserna i livet med Herren,.Det som jag har drömt vid olika skeden har talat till mig så starkt att det inte har funnits något tvivel om Guds ledning och uppmuntran genom dessa drömmar. Jag tror att jag här ska dela något av detta också, för de var viktiga som vägvisare och som uppmuntran rakt in i det som skedde.

Direkt vid köpet av Citykyrkan lokal  (gamla Gästgivaregården) rivstartade vi ju, som jag  berättat tidigare med en grundlig renovering, alla ställde upp, (med visst missnöje) och arbetet bestod i att riva väggar, knacka gammalt klinkers, städa, städa och åter städa mm vårt nyförvärv.

Först köpet av Citykyrkans fastighet tidig höst 2006 sedan Arkens profetia på senhösten 2006. Året därpå i maj - juni kulminerade missnöjet och sedan blev vi alltså lämnade vår/sommar 2007. Under den sommaren jobbade den decimerade skaran oförtrutet vidare med allt som vi åtagit oss genom köpet av fastigheten.

Det var ju också den första sommaren i Gästgivaregården och vår tanke var ända ifrån början att driva ett Café i huset, så efter midsommar stod Cafeét färdigrenoverat! Församlingen överraskade oss med att göra denna renovering färdigställd på en vecka då vi var bortresta för en begravning i Gävle bland annnat. Otroligt! Arbetet fortsatte givetvis också med den i övrigt påbörjade renoveringen i huset. Vi var verkligen en överlåten skara kvar, som hjälptes åt att bemanna Caféet, (för att få lite bättre ekonomi) resa nya väggar, skrapa takbjälkar och måla.

Under den sommaren kom alltså den dröm som jag här tänker återge.

Jag drömde att jag födde ett barn. Men när barnet föddes var det livsodugligt, det konstiga var att det inte var skrämmande. Utan jag tittade på barnet och hörde då en stilla röst som sa till mig, att  barnet var döfött, eftersom barnet inte var livsdugligt - det var inte dugligt att leva. Jag vaknade och känslan som spred sig i rummet var Guds frid och Herrens röst som stilla sa till mig att det som hade varit måste dö, det var inte livsdugligt, något nytt skulle komma, en ny födelse. Och drömmen gällde församlingen. Jag grät i sorg över de som gått och blev viss om att det som skett varit nödvändigt. Gud ger möjligheter - men om vi inte är beredda att gå i tro och överlåtelse till att Han har kontroll på skeendet är det människans fria vilja att lämna. Guds väg för vår församling har gått genom genom att vi alla prövats i kärlek, förlåtelse och uthållighet. Inget av detta var möjligt utan Guds kärlek till nästa.

Under året i Skånes Fagerhult hände samma sak. Jag ska delge även den eftersom Gud genom dessa 'barn' talat till mig om församlingen vid flera tillfällen i mitt liv.

Jag drömde om ett barn i en barnvagn som Conny och jag drog, när vi kom till en mörk å som rann stötte vi emot kanten och barnet ramlade ur och i det mörka vattnet. Conny försökte rädda barnet men det halkade ur hans händer när han fick fatt i det ganska omedelbart. Då sa han vänd mot mig, lugn barnet kommer snart upp till ytan igen och då ska jag rädda det, barnet flöt upp igen men halkade åter igen ur hans hand. Jag vaknade och undrade vad detta betydde. Gud mötte mig med mild röst och sa till mig att vi snart skulle lämna församlingen och det visste jag ju, pastorn skulle snart komma hem. Här fick jag lugnet att lämna församlingen i Herrens händer och den gamle pastorns omvårdnad - vårt ansvar var slut. Men en stor sorg kom också över mig det måste jag här erkänna. Jag älskade människorna i församlingen och det kändes inte helt bra med drömmen, men mitt ansvar var därmed slut, sa Herren den natten. Jag minns att jag grät i någon dag och bad till Herren för mina älskade syskon. Så blir det väl för en pastor som under ett år gett all sin tid och tanke till Herrens uppdrag för Hans församling. Vi tog församlingen ett stycke på vägen, vad som sedan behålls och bevaras är varje troendes ansvar. Varje församlings ansvar att förvalta.

Gud kallar varje troende till tjänst!

När Gud först talade till mig om att vara en herde för Hans församling förstod jag ingenting. Jag gick till en pingstsyster och frågade vad Guds tilltal kunde betyda och hon sa vist, 'göm det i ditt hjärta och låt Gud visa dig när tiden är inne'. Jag var 24 år och nyfrälst! Jag levde som en lycklig troende och fick vara med om under, mirakler och tilltal som jag gick på - och prövade om det var Gud. Jag övade och övade tillsammans med Gud och sakta växte jag till i Faderns hand, genom Hans tillrättvisning och stora, stora kärlek.Men också genom att jag gick i tro på att det var Gud som ledde mig. Gud leder genom Ordet, predikan, genom församlingens liv, syskons förböner, personligt tilltal, profetioer mm, men det ska alltid stämma med vad Bibeln säger!!

Vilka år av växt från nyfödd till tonåring och vuxen i Kristus jag fick. Det tog många år och det berodde på mig förstås, jag tror att det kan gå väldigt fort för en del men Gud är en personlig Gud och vet vår möjlighet, Han visar oss möjligheter och vi får säga ja eller nej. Det är avhängigt på vad vi själv vill 'offra' tror jag. Vad är vi beredda att lägga ner? Conny blev frälst några år efter mig, och vi hade ett stort företag och där fanns en stycke väg som jag måste gå - det viktiga är att man går den vägen tillsammans med Gud!  

När jag blev hyggligt 'vuxen' i Kristus tog Gud mig till en predikantbibelskola Domata Bibleschool under ett år, och Gud visade mig vad som skulle komma genom den tjänst som Gud utvalt mig till om jag var villig att GÅ! Det var hisnande, och det året var ett år vid Guds hjärtslag - nära, nära! Ett år då jag på ett speciellt sätt kunde ta in den kärlek som Gud vill ge var och som tar emot Honom. Det blev också det år som jag har lutat mig tillbaka på, det la grunden för det som skulle komma, När man säger JA till Gud får man en motståndare Djävulen och när man säger JA Herre jag vill göra din tjänst här på jorden, då reser sig motståndet på olika sätt, men i tidens längd är det bara överlåtelse till den Evige som ger avtryck och som ger välsignelser i sju generationer.

Därefter gick jag SALT på Örebro Missionsskola, sedan många kurser (efter behov i min tjänst) på Örebro Teologiska. Dessutom själavård och samtalsterapi i Jönköping, som bekräftade min tjänst på ett mycket starkt sätt. Jag berättar detta för att det är så som Gud gör med den som vill växa - tar henne genom 'eld och vatten' och det är bara människan som kan säga sitt JA. (När Conny blev frälst har Gud tagit oss på samma väg, ett fantastiskt äventyr!) Vi reste med Gifta för Livet under flera år och älskade att undervisa om Guds principer för äktenskapet, livet med Herren och församlingen!! Glöden och glädjen som tände nytt hopp i människors liv när vi talade om Guds möjligheter är den största vinning!

Vi hade ju ett stort företag och många anställda då men Guds tilltal var klart! Jag vill ha hela ditt liv. Jag hörde Herrens röst och jag sa att jag inget hellre ville än följa Honom och då började det hända saker. Det har absolut inte varit en lätt väg men jag har följt herdens röst! Jag vet att jag hört när Han talat. Gud ger mig information före innan saker händer, Herren förbereder, och jag har val att göra - att säga ja eller nej - att GÅ på Guds tilltal eller backa.

Där vi står som församling idag är det helt otroligt underbart att vara, i en församling som lärt sig höra Guds röst, som vågar pröva allt som kommer emot oss utan att tröttas! Tålamod, nit, överlåtelse, fördragsamhet, förlåtelse och försoning genomsyrar församlingen. Gud visar oss vägen och det här året kommer att bli en utmaning för oss det vet vi. Men det vi gör, det gör vi för Herren och när vi är svaga är Herren stark, för i oss själva har vi inget att komma med. Vi är en liten församling men vi har bestämt oss för att GÅ med GUD!

Vi har fantastiska gåvor i församlingen och Gud har bestämt om oss att Han tänker bruka dem. Den Herren kallar den utrustar och skickliggör Han också.

Vi är Guds församling, och när människor kommer till Citykyrkans Second Hand och handlar, skänker oss saker och tjänster är det just vad de möter, Guds församling! Arbetet är här och nu, och genom detta kan vi också sända iväg månatliga bidrag till Makedonien och Panama. Gud har gett oss ett pund att förvalta.

Sommaren 2007 gick, och vi hade vårt GlassCafé öppet, det gick riktigt bra! På hösten ökade vi upp takten på renoveringen och till julen kunde vi äntligen inviga vår nya möteslokal, som vi kallar Stora Salen. Den är så underbart vacker! Vi köpte nya stolar och glädjen var stor när vi till Nyårsafton hade stor fest där med flera nya inbjudna.

Den högmododige står Han emot men den rättfärdige ger Han kraft.

Jag kommer att fortsätta i nästa Blogginlägg om vår historia. Just under denna tid när jag skriver om vår församlings hisoria kommer i dagen den debatt som varit underliggande i flera decennier nämligen liberaliseringen av Frikyrkan. Svenska kyrkan är en folkkyrka där alla kan vara medlemmar oavsett om de är troende eller ej. De kan till och med vara ateister. Frikyrkan har däremot varit de troendes gemenskap. Där har tron och överlåtelsen till lärjungaskap varit grund för medlemskap! Nu skakar det i grundvalarna. Vi är mitt i ett skeende där det visar sig vad som är vad. 

Gud är trofast och rättfärdig

Margret Sundin pastor

Detta inlägg är en fortsättning på det förra, så om du läst 'fortsätt att drömma drömmar' så kommer här fortsättningen. Om du inte läst det förra gör det  först! Dessa artiklar handlar om församlingen Citykyrkans 'födslovåndor och födelse'- Strax efter det att vi köpt vår nya lokal fick vi just detta profetiskt - att det skulle komma födslovåndor och en ny födelse och så kan man tolka det som sedan hände!

Fortsättning 2

När vi köpt Gästgivaregården och inflytten startade hösten 2006 var det något som smög sig in. Ett missnöje. Ett av de mest engagerade paren åkte inte ens och tittade! Nu blev vi förvånade igen, men tänkte att det kanske var på grund av att vi letat efter egen lokal länge, och att vi dessutom redan hunnit tittat på flera och tröttheten började komma. De var säkert trötta.

Vi gladde oss givetvis - men prövningarna skulle komma. Det var väldigt mycket arbete med Gästis och många sackade efter i entusiasm för nyförvärvet.

Vi bad och vi fick massor av bekräftelse av Herren att vi var på rätt väg - säkert gjordes inte allt rätt - det är vi viss om, men Gud uppmuntrade oss och vi arbetade vidare.

Under de första åren döptes 38 personer i församlingen. Flera av medlemmarna var inte troendedöpta och längtade efter att gå samma väg som Jesus och lät sig döpas. I församlíngen hade aldrig undervisats om troendedop, så när vår undervisning gick ut, var det många som ville gå dopets väg på egen bekännelse och tro.

När köpet av den egna lokalen ytterligare tröttade medlemmarna kom missnöjet till ytan. Frågor dök upp som vi tidigare aldrig hört. - Varför tillät vi inte barndop i församlingen? Vem bestämmer här då? Varför gör pastorn så och så? Osv. Det kändes ifrån vår synvikel som att man letade efter fel för att kunna dra sig ur. Det var vår upplevelse eftersom det hade varit så positivt innan. Självklart är ingen perfekt men plötsligt letades det efter fel, och det hela började efter hand kännas mardrömslikt, sorgligt och smärtsamt.

Några ledande personer gick nu ifrån oss, och drog därmed med sig flera andra som egentligen inte förstod vad som hände. Att de inte förstod fick vi förståelse för när de ställde frågor till oss. Det hela var som när någon öppnar dörren och fler än måttligt bara slank ut som meddragna av vinden. Det var stor sorg! Sorg, sorg - och många tårar! Vi kände en sådan smärta som inte går att sätta ord på. Vi såg hur människor lämnade beskyddet i församlingen, flera som var nyfrälsta och sårbara slank med - därför att några drog, och pratade gärna i negativa ordalag om varför de gått. Vi var i detta läget helt maktlösa. Ett sådant skeende är skenande och obegripligt! Det vi sa uppfattades bara som försvarstal när vi manade till besinning och eftertanke. Vi refererade till personer och händelser i Bibeln som berättade om plus och minus i livet och församlingslivet men upproret var ett faktum och våra ord var till ingen nytta. Vi tänkte på Guds tårar och sorg över sin församling, och vi sörjde tillsammans med de som var kvar. 

Tänk om vi kunde förstå möjligheten att älska med Faderns kärlek, att gripa tag i den när det kör ihop sig, när det ibland blir fel, eller när vi sårar varandra. Att med ett uppriktigt hjärta i ett sådant läge vända oss till Gud och be om Hans hjälp i förlåtelsen och förståelsen, det är enda vägen! Ingen förälder lämnar eller förnekar väl sitt barn när det blir krångligt! Inget barn överger väl sina föräldrar när det grälas, aldrig får väl ett barn nya biologiska föräldrar, föräldrar är föräldrar. Gud hade kallat oss samman och lät oss nu slipas i kärlek, vi prövades men vi bestod inte provet. Några gick och det som vi inte ville - hände - vi har ju samma Far och vi hade samma längtan att göra Guds vilja genom livet i församlingen. Gud tar oss igenom prövningar, när vi smitar ifrån dem utan att ta oss igenom dem som Bibeln ger oss vägledning till får vi börja om igen. Herren sänder just sådana här prövningar, och säger till oss att hålla ut för Hans namns skull! Herren säger till oss att reda ut, föråta och lägga ner vårt eget för den andres skull. I relationer prövas kärleken och vårt sätt att hantera svårigheter visar oss själva hur långt vi kommit på vägen med Herren. Att älska genom allt med den kärlek som Jesus ger oss är enda vägen i våra relationer - den enda.

En av familjerna som gick ifrån oss, sa till oss, 'vi går också eftersom den går, vi följer dem', våra ord i det läget vägde lätt, de uppfattades gärna fel. Människan har fri vilja och hon får ta konsekvenserna av sitt handlande, så är det att vara människa, fri vilja och därmed lik Gud. Men hennes väg och hennes bästa är fördolt i Honom som vill ha relation med sin skapelse och leda henne in i det som Herren skapat henne för. Vägen är smärtsam eftersom den prövas i kärleken till nästa, Gud prövar och tuktar oss genom omständigheter. Hela Bibeln talar om detta, det var vår tröst i denna stora sorg. Vi bad om förlåtelse och vi förlät med ett uppriktigt hjärta för att åter kunna älska igen. I samma andetag vill jag med det bestämdaste säga att Gud aldrig prövar genom att sända sjukdom! Vilken sorglig missuppfattning bland kristna detta är - att Gud sänder sjukdom och prövar oss - det stämmer inte med Bibelns Ord! Gud sänder inte sjukdom - aldrig, men prövningar i relation genom förlåtelse, uthållighet och tålamod sänder Herren. Vi lever i en trasig värld och drabbas av trasigheten, sjukdom osv plus att vi har en motståndare - Djävulen.

Guds kärlek övervinner allt, men bara Guds - den kan vi gripa tag i, själva kan vi aldrig älska som Han - men i Honom kan vi älska, och förlåta allt även när någon begått oförrätter emot oss.

Bitterhet kommer av oförlåtelse! Jag hörde en gång en pastor som sa att han var så sårad, att han inte kunde förlåta!!! Det var otäckt och skrämmande att höra - en troende kan genom Jesu kärlek förlåta och be om förlåtelse, då ska framgången och välsignelsen jaga dig står det i Ordet.

Vi hade köpt vår lokal på hösten 2006 och på våren 2007 lämnade många vår församling. Vi kände stor sorg men också känslan av svek fanns där. Vi kunde inte förstå hur de först kunde vara med på att köpa lokalen och sedan bara gå? Men känslan av sorg tog överhanden och vi hade mycket bön och många tårar. 

Vi vände oss till Gud och bad om förlåtelse för vår del i detta, vi bad också dem om förlåtelse och vi har förlåtit dem för vad de orsakat oss. Gång på gång gick vi till Fadern i bön för det som blev en svår prövning i kärlek och Gud gav oss den kärlek vi behövde och vi vågar älska igen och igen och igen.

Vi sörjde en tid men ganska snabbt kom nya utmaningar. Vi hade ju fått förtroendet att förvalta Gästgivaregården i Örkelljunga och det tänkte vi inte ge upp! Om Gud nu sagt att vi skulle ha fastigheten så var det ju inte några omständigheter som skulle styra oss utan vad Gud hade talat till oss. Vad Gud kallar är inte beroende av människors val, vad Herren bestämt kommer Han att göra. Det är bara vi som väljer om vi vill vara med eller ej. Vi var nu inte många har men Gud har bekräftat oss gång på gång genom de år som gått sedan våra syskon lämnade oss. Gud har påmint oss om vad Han har sagt om oss som församling, att det gäller fortfarande och Gud har kärleksfullt manat oss att inte ge upp! Det har blivit mycket, mycket arbete men vi har genom allt som hänt formats och slipats och gått ännu ett stycke på vägen. Vi tänker inte ge upp - vi känner Guds maning och hand som för oss framåt. I dessa prövningar har Herrens kraft varit påtaglig. I vår svaghet blir Guds starkhet synlig.

I höstas var det fyra år sedan vi köpte vår lokal, Gästgivaregården. Trots att vi blev så få med arbetet har det varit den största glädje - det vittnar alla om! Det hela är ett under! Nu har vi köpt Furulund och vi upplever ett starkt tilltal från Gud att köpa fastigheten och att bygga - igen!

Flera av de som gick har vi relation med idag och det känns så skönt. Det finns inga bad feelings från vår sida, bara en önskan om att de ska känna sig fria att möta oss och komma till oss. Vi har förstått att mycket kan uppstå och bli större än det var menat för oss som människor. Kanske en del kan förklaras med olika församlingskultur och tankar.

Det finns inget annat för mig som pastor och för oss som församling än att lyssna in Herdens röst, Gud Fadern som vill leda oss på de rätta vägarna för att Hans namn ska bli förhärligat. Därför måste vi pröva våra motiv! Varför gör jag det jag gör - är det för att visa på Honom som har sänt mig eller är det min egen ära? Då när vi inser vem vi tjänar är det enkelt att förlåta och med frimodighet GÅ vidare på den väg som Gud har anförtrott mig/oss oavsett omständigheter och människors tyckande. Det finns ett pris att betala - vårt eget liv - precis som Jesus! Jesus gav sitt liv för att vi skulle få liv. När vi ger vårt liv till vår kallelse så ger vi liv till andra. Den dag vi möter Jesus förvandlas allt! Inget annat är möjligt än att göra Guds vilja.

Vår lokal står idag lysande vacker med nytt tak och fräscht inuti - som genom ett under - det är bara Herren som ska ha äran för att vi i församlingen har getts kraften och nåden att genomföra detta projekt. Gud låter inte sina barn komma på skam. När vi la om taket på kyrkan överbevisade Gud oss om sin närvaro på så många sätt. Det var två veckor av under och mirakler och en fantastisk gemenskap. Ett riktigt rejält oväder med åska och störtregn drog en av dagarna över Örkelljunga, det var dagen när hela taket var öppet, vi ropade och bad till Gud om hjälp. De svarta molnen drog mirakulöst förbi oss, det blev ett blått hål på himlen över vår kyrka, solen sken där hela tiden medan det runtom var svart och hotfullt. Ett kvarter bort i alla riktningar kom det rejäla vattenmängder som vräkte ner över gatorna så bilarna var tvungen att bli stående tills det hela var över. Hade detta oväder kommit över oss hade det varit förödande. Vi tackade Gud för Hans beskydd. Människor i grannskapet uppfattade vad som hänt och kom förvånade ut och sa, 'det är bara här det inte regnar'! Vi berättade om vår Gud som är med oss! Vi vittnade om Guds under och gav all ära till Honom. Det talades om detta under i Örkelljunga den dagen!

Nu går vi i tro (som är en visshet) på att Gud har talat till oss om Furulund! Alla i församlingen känner stor förväntan och glädje inför nya steg tillsammans med Gud, det är bara det som gäller - livet och kallelsen som Gud ger var och en som kommer till tro på Honom. Alla har en kallelse och i en församling ska den komma i funktion!

Jag ville få ner detta på pränt inför det som vi nu går in i under 2011. Framförallt vill vi inte stå i skuld till någon vad gäller förlåtelse och försoning. Vi ser som församling med glädje på Guds folk i Örkelljunga, alla olika uttryck som gestaltas av troende i alla församlingar.

Var välsignade och arbeta vidare på frälsningens väg. Den som säger JA till att följa Jesus får en motståndare Djävulen, och genom Guds försorg också prövningar i kärlek! Djävulen står vi emot i Jesu namn och Guds prövningar går vi rakt igenom, i Hans kraft därför att vi ska slipas och rustas för en högre nivå i kärlek och överlåtelse. Det är ett underbart liv! Det är värt allt!

Fortsättning följer vid nästa tillfälle jag har att sitta ner vid min dator!

Margret Sundin pastor

Yes ett nytt år - igen!
Fortsätt att drömma dina drömmar. Se till att gå i den riktning som dina visioner manar dig!! Visioner och drömmar som redan din Skapare tänkt och drömt om dig! GÅ UT i det som du är tänkt för, utan att frukta omständigheter eller människor, MEN... frukta Herren som leder dig.

Som församling tar vi i år nya kliv mot Herrens vision med vår existens. Gud söker, kallar och den Han söker utrustar Han också!  Vi står idag som församling rustade för att ta nästa steg i Herrens vision för oss. Vi har gått igenom olika faser av omständigheter som har gjort oss starka till att möta det vi nu går in i. Gud har under de år som vi varit pastorer här i församlingen (från nov 2002) 8 år, bistått oss med kraft och bekräftat varje nytt steg som vi har tagit.

Jag kommer i några blogginlägg att sammanfatta vad som skett i vår församling sedan vi anställdes som pastorer för 8 år sedan. Jag har funderat länge på att formulera mig om vår väg och jag väljer att göra det delvis på detta öppna sätt. Jag tror att jag måste börja  med ett kort svep bakåt i tiden.

Jag och Conny kommer inte ifrån ett kristet hem men vi fick av nåd båda två ta emot Herren som unga vuxna! Jag mötte Herren först när barnen var ungefär 5 och 2 år gamla. Vilket makalöst under! Jesus mötte mig, och kärleken som strömmade från Honom var total och genomgripande. Gud visade mig hela mitt liv och berättade att Han varit med mig hela tiden och bara väntat på mig! Gud talade till mig på olika sätt! Jag hörde Honom tala - Han var min vän! Han överbevisade mig om synd och rättfärdighet, och jag förstod i ett enda nu att jag behövde Honom! Jag har sedan den dagen vandrat med Gud, och Herrens närvaro i mitt liv har sakta förvandlat mig, dag för dag. Han har tagit mig steg för steg, och jag inser vilken skatt jag funnit! Jag har funnit skatten, och jag har grävt upp den. Idag förkunnar jag om livet med Honom, och om relationen med Honom som är himmelens och jordens Skapare!   

Detta under har drivit mig sedan den dag jag mötte Kristus.  Att få leda människor fram till Honom för att dricka av det levande vattnet är min enda längtan. Gud upprättar, helar inre sår, sjukdomar, oförlåtelse och allt annat bråte som vi bär med oss. Detta vill jag förmedla genom mitt eget förvandlade liv framför allt. Genom egna prövningar, sjukdomar och helanden, på den vägen är det och Gud har hela tiden nya steg i tro.

Gud visad oss också möjligheten till några studieår och vi sa JA. Gud talade till oss om att ge tid för det mitt i livet! Det var ett under i sig. Jag (vi) gick först en predikantbibelskola Domata Bible School kombinerat med vårt yrkesliv, lite senare satte jag (vi) av några år på Örebro Missionsskola följt av själavård på Korteboskolan. 'En fördjupning för att klara vad, jag Herren, skall föra er in i' var Guds tydliga tilltal till oss! 'Du gör det för mig, sa Herren och för den tjänst som jag har för dig'! Åren av studier, reflexion och avskildhet med Herren förberedde oss för tjänst.

Året innan vi kom till Citykyrkan talade Gud till oss om Skåne. Vi hörde Herren kalla oss till Skåne!! Och när en vakansplats dök upp pekade Gud ut den för oss, och det kom att bli ingången för oss i Skåne.

Hos älskade trossyskon i Skånes Fagerhult fick vi ett fantastiskt år på många sätt, ett lärorikt och viktigt år för oss. Vi möttes med förväntan och vi gav vårt liv till församlingen där. Vi gav allt vi hade till församlingen - de orden hade vi med oss från våra mentorer, ge allt även om det bara är för ett år. Det gjorde vi. Utan förbehåll.

Vi älskade Herren och genom Kristi kärlek älskade vi dessa människor och gav vår tid och vårt liv, allt som Gud hade gett oss gav vi vidare. Vår förkunnelse togs emot och vi fick möta mycket glädje, ny överlåtelse och vi fick se många ljus tändas i församlingen. Vi gladde oss, men när Guds Ord har framgång och förvandlar människors liv finns det också en motståndare - Djävulen, som vill ljuga, slakta och förgöra.

Att leva med Kristus och att säga ja till Hans kallelse (alla troende har en kallelse, det förkunnar vi och leder människor till) innebär en brottningskamp mellan Guds vilja, den Ondes brinnande pilar, och det egna jagets lättja och begär. Det är den troendes vilkor, och i den levande Gudens församling ska det finnas rum för brottning med svåra frågor. Det ska finnas öppenhet och undervisning, förlåtelse och fördragsamhet med varandra. Vår kallelse som pastorer är att uppmuntra gåvorna och att undervisa och förvänta oss att de troende ska växa upp till manlig mognad. Det är vårt sätt att se på vårt uppdrag - att leda människor ut i sin tjänst för Kristus!

Efter halva året i Skånes Fagerhult frågade jag Gud om hur länge vi skulle bli kvar i den bygd som Gud gett oss - i tre år blev svaret, och därmed köpte vi huset som vi idag bor i. Vi gick i tro eftersom vikariatet skulle gå ut om ett halvår. Visserligen hade pastorn som vi vikarierade för sagt att han inte tänkte komma tillbaka igen men det var Guds tydliga tilltal som ledde oss, Gud sa 'i minst tre år ska ni bli här' så när huset vi sett och bett för plötsligt blev till salu var det ingen tvekan, vi köpte det. När köpet var klart meddelade pastorn att han skulle komma tillbaka, vi stod på Guds tilltal att köpa så vi kände ingen oro. Däremot har vi förstått efteråt att köpet innebar att männsikorna i församlingen trodde att vi hade tänkt oss bli kvar i SF men så var det förstås inte. Visserligen var det många som önskade att vi skulle bli kvar i någon slags övergång men det var absolut otänkbart för vår del. Samtidigt hade vi stor kärlek till skeendet i församlingen och det som hade börjat att ske, men vi lämnade det med förtroende till ordinarie pastorn. Omständigheter hade Gud lärt oss tidigt - det skulle vi inte leva av - vi levde av Guds Ord och tilltal - den läxan hade vi lärt för länge sedan! Så om pastorn skulle komma tillbaka eller ej var inte varpå vår kallelse eller vårt husköp vilade. Vår kallelse gällde Skåne och nu hade vi ett hus bra placerat i området. Det gick bara någon månad efter att året som vakans tog slut så kom Citykyrkans kallelse.

Detta lärde Gud mig tidigt - det är bara Guds tilltal som det går att leva på, bygga och GÅ på! Gud förtydligade detta till mig, 'jag har sagt minst 3 år', så vi gladde oss åt de år som skulle komma på den plats som Gud hade gett oss - Skåne. Vi bad och tackade Gud för allt som Han hade förberett för att människor skulle komma till tro på Honom! Vi tackade för att vi fick nåden att vara Hans redskap, vare sig människor gillade det som Gud gjorde genom vår tjänst eller ej. Minst tre år har fram till idag blivit 8 år - det är minst tre år.

När vi fick kallelsen till Citykyrkan var det till en församling präglad av Luthersk teologi. Många av de som var med då hade sin bakgrund i Svenska kyrkan och EFS. Vi förstod inte då hur mycket detta faktiskt hade präglat dessa kära syskon och deras sätt att se på församlingsliv. De hade under åren utan pastor gått till Svenska kyrkan vid påsk, jul och på sommaren, när den egna verksamheten oftast låg nere. De såg sin lilla församling mera som en förening (såsom BV och EFS är en del av Svenska kyrkan) och inte som den församling som Herren hade kallat oss att bygga. Detta blev förstås en kulturkrock i vissa stycken. De hade inte heller precis som EFS och BV haft någon pastor under alla år. Ett år tidigare hade en EFS-pastor anställts, och nu kallades alltså vi till Citykyrkan som pastorspar. Det gick väldigt bra och de var mycket tacksamma för vår församlingssyn och den förkunnelse som vi hade med oss. Vi fick mycket uppmuntran och vi tog tillsammans ett steg i taget.

Den första tiden delade vi lokal med EFS, och det fortsatte under ett halvår. Så här efteråt kan vi bättre förstå flera saker (konstiga i våra ögon) som hände. Vi förstår nu att det fanns starka kopplingar som vi givetvis inte var en del av. De som hade startat HG (Helande Gemenskap som församlingen hette då) hade lämnat EFS tio år innan vi kom, så det fanns något som vi inte kunde förstå - osunda kopplingar eller felaktiga förväntningar möjligen?  Exempel på det var när EFS-pastorn la sig i hur vår församling formulerade/utformade programbladen? Konstigt tyckte vi, men vi lämnade snabbt det för det spännande församlingsarbetet. Förmodligen gjordes detta pga fel information om hur relationen var mellan de båda församlingarna - pastorn där var också ny och följde antagligen info som hon fått. Vår fundering blev i alla fall: 'fanns det fler kopplingar än bara det faktum att vi hyrde in oss i deras lokal' för att använda vid gudstjänster på söndagar?  På vår egen tid dessutom. Eller fanns det en dold agenda om att vi skulle kopplas ihop? Vi vet inte - vi var två olika församlingar - EFS var en del av Svenska kyrkan och vi av Evangeliska Frikyrkan.

Ett annat exempel som gjorde oss mycket fundersamma om kopplingarna mellan församlingarna var när EFS ordförande ifrågasatte vår ordförande som hade anställt Conny som pastor, utan att tala med dem?? Frågetecknen staplades på varann -  vad hade EFS att göra med en anställning som beslutats i HG:s styrelse. Vad är det för konstiga kopplingar som gör detta möjligt? Vi tog ganska snart därpå upp frågan om oförlåtelse och förlåtelse. Vi frågade de ledare som initierat och sedan lämnat EFS tio år tidigare om de hade bett sin tidigare församling om förlåtelse och själva förlåtit dem - och javisst det hade de, svarade de oss. Vi funderade verkligen om det låg oförlåtelse bakom men de menade att de hade förlåtit och själva bett om förlåtelse - så vi gick vidare.

Det var alltså många märkliga saker som skedde inititalt när vi tillträdde, men som i efterhand förklarar för oss olika sätt att tänka och tolka församlingsliv. År 2009 gjorde jag en djupare studie i sättet varpå församlingarna i Örkelljunga gestaltade, tolkade och levde församling. Jag hade under åren här blivit mycket intresserad av församlingarnas syn på livet som troende gemenskap. Jag intervjuade varje präst och pastor samt en församlingsmedlem från varje församling om hur de såg på uppdraget och sättet som de uttryckte och gestaltade livet i Kristus på. För att inte inveckla mig i akademiska termer utan hålla mig till verkligheten så vill jag beskriva studierna denna gång som en mycket spännande och förklarande resa för mig.

(År 2008 studerade jag pingströrelsens 'syndakatalog' som bara fanns i huvudet på de religiösa, viktigt för mig som kom utifrån och inte hade en aning....Idag ser jag församlingstukten och många viktiga sanningar utslängda med badvattnet och välsignelserna och helgelsen uteblir därmed. Året efter det att vi kom hit läste jag dopsteologi....viktigt eftersom vi hamnat i Luthersk väckelsebygd och vi var ju troendedöpare, studierna lät mig landa i båda traditionerna. Jag reflekterade och studerade seriöst och kan efter den fördjupningen bara se dop på egen tro och bekännelse som biblisk. Min väg till bättre föståelse har varit fördjupade studier när verkligheten genom människors uttryck emellanåt blivit obegriplig.) Men Guds Ord, Guds tilltal och profetior genom människor som talat in i vår situation utan att veta - har bekräftat Guds maningar till mig och oss som församling att ta nästa steg.

Några lämnade oss direkt, de kände sig inte hemma, vi var ju inte EFS:are i uttryck och stil. De menade att de passade bättre in i en Svenskkyrklig församling och liturgi. De lämnade och de fattades oss. Men när människor hittar en församling att känna gemenskap i blir vi förstås glada för deras skull. Varje troende måste hitta sin plats och sin församlig.

Det som sedan följde var en fantastisk tid av längtan till vad Gud tänkte i sin vision om församlingen och vi möttes av stor tacksamhet när vi predikade församlingsliv - och vi byggde tillsammans. Nu formades församlingens vision och kallelse. Glädjen över Guds under med församlingen genomsyrade allt. De uttryckte gång på gång tacksamhet och glädje över sina pastorers sätt att leda församlingsarbetet, att förkunna och undervisa.

Vi predikade överlåtelse - att gå till Herren med tillkortakommanden och oförlåtelse. Vi predikade att växa, och vi mötte kommentarer som - 'vi är redan färdiga och vi behöver inte växa', men det la sig, och vi tog steg för steg framåt. Vi predikade att kliva upp en nivå i överlåtelse och helgelse, de flesta älskade det. Vi predikade församlingsliv och relation - inte religion - utan relation med en levande Kristus. Vi predikade en kristen livsstil såsom att sex tillhör äktenskapet, att sambo inte är Guds hundraprocentiga vilja, att snålhet och girighet, avundsjuka, förtal inte hör  hemma bland de troende - Gud vill ta oss ett steg till! Pastorer är kallade att predika och människan själv bedömer - och väljer.

Vi kan inte döma utan det får prövas mot Guds Ord för var och en. Sådana predikningar och uppenbarelser om vad Ordet säger till människan ger friktion i människans eget liv. Det manar till omvändelse, att leva och gå i tro. Den troende klarar det inte själv endast tillsammans med Gud är det möjligt att växa till. Då händer det fantastiska - att vi tar nya steg i tro.

Guds Ord berör alla, inklusive de som förkunnar - utmaningar i form av förändringar och reflektioner uteblir inte. Det är Guds väg med sitt folk, att ta oss vidare på vägen till manlig mognad, och ta oss igenom svårigheter och omständigheter, att lära oss att inte smita, utan gå igenom - precis som Jesus gjorde. Att inte tycka synd om oss själva, eller att bli bittra utan alltmer låta det som sker förvandla oss till Kristuslikhet och därmed steg för steg komma in i det som Herren tänkt för var och en som tar emot Honom.

Att tänka 'jag är så sårad' är oförlåtelse och måste lämnas under Kristi blod och försoning. Att vilja göra upp med sånt i vårt liv ligger i Ordets linje och Gud gensvarar direkt på det, Herren ger oss då den kärlek som vi inte har och såren läker med hast. Förlåtelsen löser knutar och band som är som tunga fängelsekedjor - ja värre än så - bitterhet blir till röta i benen står det i Bibeln. Förlåtelse är den enda framkomliga vägen för oss troende. Att förlåta och inte bli bitter eller falla in i förtal. Då tar Gud oss till en högre nivå i tron och kallelsen. I motsatt val backar den troende! Drar på sig sjukdom och allehanda nöd.

Vi hade Gifta för livet och vi hade Alpha-kurser och människor förnyades och växte i  tron, några kom till, tog emot Jesus och församlingen växte.

Församlingen hade ingen egen lokal när vi kom, utan hyrde av EFS som sagt och för oss var nästa självklara steg att finna en egen plats för vårt arbete och våra sammankomster. Så vi började med att hyra Solängskolans aula samt en mindre lokal för små samlingar i veckan. Vi hade många mötesbesökare och många som kom för samtal eftersom vi bland annat arbetat med äktenskapsrådgivning i mer är 20 år samt har teologisk och samtalsterapiutbildning. Därmed behövde vi också den lilla lokalen för samtal, bikt och rådgivning.

År 2006 köpte vi Gästgivaregården! Äntligen fick vi en egen lokal!! Efter ett gemensamt beslut i hela församlingen köpte vi vår egen lokal. Men så fort vi flyttade dit kändes det att något smygit sig in som inte varit där innan.

Fortsättning följer i ett nytt Blogginlägg. 

Kram och ett Gott Nytt År till alla

Margret Sundin pastor och själavårdare

Det är bara du som bestämmer vad som ska skrivas i ditt liv år 2011! Det är bara du som kan ta beslut och konsekvenserna av dem.

Att leva sitt liv tillsammans med den bäste av livscoacher, är en trygghet och en förmån som jag inte nog kan rekommendera! Den levande Gudens Hjälpare - den Helige Ande - är med dig som söker Honom - Jesus är länken mellan Fadern och dig! Den Heliga Ande har lovat att hjälpa dig. När du säger ja till Jesus sker det ofattbara - Jesus föds i ditt hjärta - och i ditt liv!

Vi lever i en andlig tid och människor söker sin tröst hos något som står ovanför deras egna tillkortakommanden och begränsningar. Kungen sa i sitt jultal till folket, 'tro inte på astrologi, det är ingen vetenskap', sedan läste han ur Drottning Silvias bönbok: 'Hjälp oss att bruka den livskraft du har lagt ner i din skapelse, så att vi blir förvaltare och inte förbrukare, uppbyggare och inte nedrivare'.

Vart vägen i ett liv med Kristus går i var och ens liv är det bara Herren själv, Han som skapat dig och mig som vet! När vi då tar emot livet med Herren - så börjar en fantastisk resa och då vet vi i vårt inre vad vår verkliga livsuppgift är! Vi vill då bruka vår livskraft till det som Gud lagt ner i dig - i det som du är skapad för. 

När vi ber eller sjunger - 'Jesus gör mig mer lik dig' - så gensvarar Herren och då gör det ont. Att slipas till en avbild gör ont, men det är absolut värt det - fråga kung David tex - det gjorde ont men han omvände sig omedelbart. Omvändelse är enda vägen till Gud - och på den vägen fortsätter sedan hela det kristna livet, på omvändelsens väg, tills vi alla växer upp till manlig mognad.

När vi ber eller sjunger 'Herre, jag vill vandra på den väg som du har skapat mig för' - så gensvarar Herren och då känns det inte alltid lätt. Det känns inte som att just den vägen var din önskan! Men var säker på att det är den bästa för dig! En sak är absolut säker Gud svarar på sådana böner! Så om du inte vill koppla med himlens Gud be inte så, utan fortsätt i stället då att vara en kyrkobesökare och njut av budskapet, lovsången och kontinuiteten i tron.

Jag vill att Jesus ska vara min broder, jag vill att Gud Skaparen ska vara min Fader och den Helige Ande min vägledare och då blir livet fantastiskt - men inte enkelt! Gud låter sin skapelsehand stryka över mig i en framåtrörelse, och det mänskliga i mig kvider, men min inre människa jublar i relationen med den evige Fadern. Och jag kan i en tillbakablick se resultat!

Jag har mött så många troende som inte vill! Jag sörjer dessa tillsammans med Fadern, Sonen och den Helige Ande som förberett allt för varje människa som tar emot Sonen och kliver in i Guds Rike.

Jag har sett troende lämna sina församlingar för att Gud har påbörjat ett verk i dem och det har börjat göra ont. De söker en enklare kristendom utan undervisningen om en levande Gud som vill genomsyra hela deras liv och förvandla deras familjer till att vandra den väg som Gud tänkte. 

Ett liv med Herren är ett liv i omständigheter som över tid mejslar fram en person (du själv) mera lika Honom. Gud vill rusta sitt folk till likhet med Honom själv - det går genom att slipas till - och leva igenom - utan att smita när det svider. 

Ett liv med Herren är ett liv som ligger i strid med Djävulen själv, och det innebär ett evigt krig, som också frälsningsarméns folk förstod. Det gällde att stå emot den Ondes giftiga pilar, genomleva och segra! Vi vet en sak säkert - vi kommer att segra tillsammans med Kristus och dra med oss människor in i himelriket. Vår strid för livet i Kristuslikhet kommer att te sig så uppenbar, att människor kommer att börja förstå - de kommer att tro att den Allsmäktige är Levande Gud!

Nu blev det mycket teologi men det är vad det hela handlar om framåt - att stå fast vid Guds Ord och Jesu verk på korset och de konsekvenser de har för allt skapat.

Kram alla vänner och Gott Nytt År, jag ser fram emot att leva livet med Herren.

Margret Sundin pastor

Efter en dag på Second Hand känner jag stor glädje för medarbetare och de kunder som jag fick hälsa på idag, vilken förmån att få dela livet med mina syskon i Herren och ett ögonblick med de som hastigt tittar in för att fynda. Vi är alla kallade till att älska Gud och människor.

Jag har satt mig ner för att förbereda morgondagens predikan, svindlande tanke, Himmelens Gud har kallat mig till att predika frihet för de fångna, läkedom för de sjuka och frälsning till alla!

I morgon är det första Advent och kyrkorna brukar fyllas i vårt land. Härligt! Människan är i behov av helger, i behov av att göra skillnad på dagar och tider. Advent betyder ankomst. Vi väntar på Herrens andra ankomst.

För den som tror är det redan fullbordat genom Jesu verk på korset - men vi lever fortfarande i en trasig och sargad värld, behärskad av den Onde - det är det väl ingen som tvivlar på?

Alltså...för den som tagit emot Jesus i sitt liv är det redan fullbordat - vi kan be Gud om den verkliga tanken med våra liv och vi kan läsa Ordet och förstå evighetens ursprungliga tanke. Gud gav jorden till människan att bruka och förvalta, men människan var olydig och gav den till Djävulen genom det som skedde i Lustgården. Därför ser vi ännu icke någon fullbordan, allmänt sett (undantaget i Jesu verk och för den som tar emot det, rättfärdiggörelse genom tro) därför härjar den Onde med människorna/Guds skapelse, vi gav bort det vi fått, men Guds plan är att återföra hela skapelsen till ursprungstanken. Kommer att fullbordas genom Jesu andra tillkommelse! Mitt hjärta brister av längtan att få berätta om att det redan här och nu går att leva 'tillbaka i Lustgården', det går att ta emot allt redan nu, alla löften gäller den som tror. Där i Lustgården, i tidernas begynnelse, där var allt fullkomligt! Där fanns helhet och Guds tanke om sin Skapelse - den blev också min när jag öppnade mitt hjärta för Guds Ande. Om det vill jag berätta och erbjuda.... - det är mitt verkliga ärende med min samtid.

Guds folk som förstått Guds planer lever i längtan efter Jesu andra tillkommelse - och den kommer snart! Då kommer det att fullbordas, i slutstriden, och segern är helt Guds, om detta talar Uppenbarelseboken för oss. Då kommer vi att få stå till svars för vad vi gjorde med den uppenbarelse som Gud gett var och en som tagit emot Honom. Framförallt kommer den gamle ormen att besegras och Guds skapelse leva i harmoni med Fadern. Då kommer inget att vara trasigt längre, då måste alla böja knä för Guds Ord.

Advent - ankomst, Han kommer, Han kommer Hossianah Davids son

Kram

Margret

Fredagkväll och en vecka med många viktiga händelser har passerat. Två dagar med pastorskollegor stärker och gläder hjärtat, det behövs!

Övriga veckan har rullat på med Second Hand, många viktiga möten och samtal med människor som söker Gud. Eftersom människan är skapad och ingen slump gör sig längtan alltid påmind.Längtan till relation, förståelse och helhet med sin Skapare och med medmänniskor.

Jag minns ett uppbrott som rörde upp massor av känslor inom mig. Det var bland de första gånger som jag verkligen inte kunde hantera vad som skedde. Jag var 15 år och hade haft mitt första sommarjobb på Tempo i Gävle. Sista dagen var inne och jag fick min allra första lön, och samtidigt skulle jag alltså sluta mitt extrajobb för vidare studier. Jag måste ta avsked till min arbetsplats och de människor jag mött dagligen under endast några veckor. Det kändes som att dö lite grann, jag blev så ledsen och åkte hem och grät. När jag tänker på detta idag tänker jag att Herren ville vara med redan där och trösta mig. Gud ville trösta mig! Men jag hade ingen aning om då att detta var möjligt för mig. Gud såg mig, Han såg att jag kände mig utelämnad och ensam i universum, ung och med känslor som jag inte fattade varifrån och varför de kom. Jag hade ju ingen djupare relation med arbetsplatsen och människorna där, min reaktion berättar för mig idag om den unga flickans längtan efter tillhörighet. Jag vet att jag kände mig så ledsen och övergiven när jobbet var slut, konstigt egentligen? Jag var en sökare - och Gud sökte mig, och när jag var 24 år blev mötet med Jesus Kristus en radikal och omvälvande upplevelse.

Åren däremellan innehöll mycket glädje och lycka. Jag hade allt när jag var 24 år, man, barn, ett vackert hem, intressant arbete allt. Men det fattades ändå något. Den där ensamhetskänslan dök upp ibland, ensam och utelämnad - men med allt runt mig. Konstigt. Vad beror det på?

Människan är skapad, och hela hennes varelse längtar ständigt efter sin Skapare. Hennes längtan är ytterst sett Gud själv, hon är skapad till relation! Så enkelt var det, och är det fortfarande! Så när jag själv förstod att säga ja till Jesus och verkligen mena att jag ville få en relation med Honom då fylldes mitt inre av en frid som övergår allt förstånd. Jesus hade gjort relationen med Fadern möjlig....vilken upptäckt!

Den inre tomheten som emellanåt dykt upp under mitt liv fick sitt svar den dagen då jag mötte min Frälsare! Att få mandatet från himlen att kallas Guds barn är den största gåva en människa kan få. Om detta handlar mitt liv - att umgås med levande Gud och att dela med mig! Jag har inte rätt att behålla det själv. Därför predikar jag en levande och uppstånden Kristus! Nu ska vi fira Advent, härligt!! Välkommen till Citykyrkan i Örkelljunga på söndag.

Kram

Margret Sundin

Jag kom just hem ifrån Socialnämndens au. Angeläget och allvarligt men också mycket lärorikt. Där möter jag många underbara människor. Jag ber för min kommun, chefer och politiker, jag ber för min geografiska plats och min samtid. Jag vet att min bön gör skillnad. Jag vet att församlingens bön i denna kommun gör skillnad. Politik och beslutsfattande är komplicerat i sina mönster men förbönen rätar ut, det blir lite bättre. Gud gav jorden till människan och vi vet hur det gick...vi gav den till Ormen, som härjar än idag...men Gud återlösta människan! Den som tror på det blir frälst! Så enkelt är det, och sedan börjar bönens kamp för att människor ska finna livets källa, omvända sig och låta sig döpas i tro på den levande och Allsmäktige Guden.

I mitt huvud snurrar förbönen för de som bestämt sig för att döpas. I kväll har vi Alpha och det är inte jag som leder den i år utan jag är förebedjare här hemma. Jag ser bönesvar när jag tar mig tid i bön. Bönen är verkligen den kristnes vapen mot det som vill förvirra och förleda. Djävulen går runt som ett rytande lejon och de kristna måste ryta tillbaka, be - och se hur vägen rätas ut för de eller det man ber för! Bönen förvandlar situationer och omständigheter! Bönen förvandlar riken!

När jag predikar vill jag ha förebedjare som ber så att det som jag förberett i bön och Ordet kommer under Guds smörjelse och kan gå ut som levande vatten till läkedom och upprättelse. Det är så som det är tänkt!

Jag är så medveten om Guds smörjelse över mitt liv och mitt eget beroende av Herrens välsignelse och vägledning. Utan Gud är min predikan, min andliga rådgivning mm mm utan värde. Min tjänst vilar i Guds händer och utgår ifrån den himmelska tronen. Att jag är medveten om detta faktum och ställer mig helt beroende av Honom gör mig värdig min kallelse. Jag kan berätta om Jesus och Gud Fadern, om den Helige Ande och en kristen livsstil men det är Guds finger som vidrör hjärtan när jag talar, predikar eller ber. Det är Guds ansikte som lyser över den som öppnar för Honom - det är då undret kan ske - Guds uppenbarelse och vidrörande förvandlar liv!

Jag ber för Socialnämndens ledamöter och tjänstemän - att de ska söka Guds principer för ett värdigt, mänskligt liv. De gör ett viktigt arbete och de behöver Guds välsignelse, precis som alla människor. Men just dessa träffar jag och ber för.

Vi ska starta Tema för varje månad med början i januari i Citykyrkan. Januari månads tema kommer att vara RELATIONER, ett mycket aktuellt ämne! Temat kommer att innefatta nya ämnen för var vecka, såsom parrelation, att leva med barn, att leva med tonåring osv. Mera utförligt kommer senare men jag vill nämna det här på Bloggen redan nu för att du som läser här ska kunna sprida det, Jag hoppas att det ska locka såna som vanligtvis inte besöker en kyrka! Att höra om hur de kristna ser på relationer, hur Guds ursprungsplan såg ut för relation, förlåtelse och upprättelse borde intressera många. Välkomna!

kram

Margret Sundin pastor och rådgivare i livets val

Var med och be för de som nu har bestämt sig för att att gå dopets väg. Det är en strid i andevärlden om människor som söker Herren! Den Onde hatar när människor söker sig till den levande Guden, när de möter Jesus Kristus och tar emot den Heliga Ande i sitt liv. Vi måste bli ännu mera medvetna om den andliga strid som pågår - vi ska stå andligt starka i striden, vi har segern genom Jesu verk på korset - vi vet att vi går segrande ur striden, men det kan kännas tungt ibland och mänskligt sett kan det se illa ut för den kristna församlingen men gm Bibeln läser vi våra omständigheter och lever så. Vi söker helgelse och förnyelse gm livet med Kristus.

Flera nyfrälsta vill bli döpta genom troendedopet - bed för det tillfället, och bed för de som beslutat sig för att ge sina liv till Jesus. Bed för uppenbarelse om dopets djupaste innebörd för de som döps och de som är med vid tillfället.

Gud säger i sitt Ord att vi ska döpas på vår egen bekännelse och tro. Dopet är ett gensvar till Guds tilltal om omvändelse, frälsning och viljan att förvandlas, en andlig manifestation där hela skapelsen jublar över en enda människas omvändelse och dop och de Onda andemakterna skakar och bävar. 

Människan gensvarar i tro på Guds Ord genom att döpas och i dopet gensvarar så Gud människan genom att låta henne uppstå till ett nytt liv i Kristus och bli inympad i Guds församling och hela Kristi kropp. Herren gensvarar genom att ge allt till sitt nyfödda barn, hela arvet tillhör den omvände människan. Därför gläds vi över mandatet från vår Herre att få leda människor till tro och att gå dopets väg. Där i dopets vatten begravs den gamla människan och en ny uppstår till ett nytt liv - insatt i Guds församling!!!

När hon låter sig gå i dopets grav och återuppstå tillsammans med Kristus till ett nytt liv jublar himlen precis som när Jesus gick före oss och lät sig döpas! Den Helige Ande vill hjälpa och leda den som tar emot Kristus som sin Frälsare. Jesus blir en broder som manar gott för oss inför Fadern. Dopet är ett gensvar till Skapelsens Herre om viljan att börja ett nytt liv i gemenskap med Guds folk och Herren själv.

Att vara en pastor och få leda människor i tro till ett helt liv gör mig ödmjuk och förkrossad. Jag har själv gått samma väg! Ingen kan ta en genväg i Guds verklighet! Mitt hjärta jublar och är stilla i Guds närhet, medan medvetandet om striden för människor gör mig till en härförare för Guds armé där Gud går allra först och jag vet att striden redan är vunnen! Men på vägen är det strid och vapnen är Ordet, bönen, Jesu namnet, lovsången osv. Det är krig mot Ondskans andemakter!

Idag ska jag gå till Socialnämndens arbetsutskott. Det är många människor som lider, kommunen gör sitt och vi ber för dem som beslutar. Guds ingång i människor förvandlar liv från minus till plus.

Kram

Margret Sundin - på min Mästers uppdrag

Tänk en stad eller kommun utan de troende! Det skulle vara ännu mörkare, ännu mera av ondskans härjningar! Det är fatktiskt så - vi måste förstå att vi som Herrens lärjungar har ett uppdrag där vi bor!

Jag sörjer den kristna kyrkans avfall, jag gråter med Jesus över likgiltighet men också över kyrkans alltmera likhet med den värld som den är satt att vara salt och ljus i. Salt och ljus och förebedjare för sin ort och sin samtid. Det måste vara skillnad, det måste synas på vem vi tror. Herren vet våra dagar. Herren ser vad vi gör med den tid och den kallellse som vi fått. Herren ser hur vi handlar och hur vi talar om varandra och om våra medmänniskor. Herrens dom är hård mot de som inte förlåter eller ber om förlåtelse för sina oförrätter. Guds ögon som överfar hela jorden ser dig och mig, Han vill ha relation med sin skapelse och leda oss i ett rättfärdigt liv. Herren vill ha de sina som förebilder för ett liv med Honom. I alla möten med människor vill Gud verka genom den troendes liv. Våra attityder och våra dåliga vanor vill Gud slipa till, för att vi ska bli det som Han tänkte. Om vi inte vill slipas och växa som troende är det svårt att förvänta oss Herrens beskydd och välsignelse.

Vi som tagit emot Jesus Kristus och därigenom fått en återupprättad relation med Levande Gud har uppdraget att bedja för vårt land och vår stad. Vi vet vad vi blivit frälsta ifrån - ett liv utan Kristus, ett liv i avsaknad av härligheten och nåden. Vi har blivit frälsta från syndens begär, in i ett liv med Jesus som en broder och som vägen till Fadern, ett liv med den Helige Ande som hjälparen. Det är nåd, inget annat är nåd, det är nåd att få komma hem till Fadrshuset - att bli frälst, räddad till ett liv och en relation med Kristus som bara längtar efter att förverkliga Guds kallelse med  oss genom Andens ledning!

Alla är avsaknade av härligheten, det är bara Jesus som kan frälsa. Så många kristna tror att de är kristna därför att de växt upp i en kristen familj eller gått i kyrkan sedan barnsben. Det är inte sant! Varje människa måste säga sitt eget JA till Kristus och få en relation med levande Gud. Därefter måste det bli synligt att Kristus bor i dem genom ett förvandlat liv!!! Vi vet också om Synden och Nåden - att vi är befriade att leva rättfärdigt. Vi måste också förstå att bedja för att människor runt oss ska få samma chans att få Guds frälsning och nåd. Vi vet väl själva vad vi fått, det ska vi dela med oss! Det är väl ingen troende som går omkring och tror att de i sig själva är goda - nej vi är lika fallna - det är bara Guds nåd och Jesu offer som gör skillnad!

Jag har ambitionen att skriva ofta här på Bloggen och flera är på mig och frågar mig varför jag inte skriver oftare. Jag vet inte...det är mycket tid i bön för sökare och det känns att det är en andlig strid!! För en tid har det också varit problem med vår Hemsida samt en häktisk tid med Second Hand-butiken som har fått en ny lokal mm mm. Tid i bön och andlig fight för församlingen och för de som kommer nya är viktig - hjälp mig i bönekampen för vår bygd!

Tänk en kommun utan den levande, troende kyrkan - iskallt och mörkt! Det är många svårigheter redan idag - den troende kyrkan har kompromissat - tänk om sekulariseringen fortsätter och den kristna kyrkan alltmer svalnar och tappar sin udd. Jag tror att samhället är beroende av Guds folks förböner, jag vet att det är så. Det är så tydligt i Bibeln. Jag vet att vi är en församling som tar Guds Ord och vår kallelse på yttersta allvar! Vi vill göra skillnad, våra böner och förböner gör skillnad i vår kommun.

Kära vänner bed för din samtid och din bygd.

Kram

Marget Sundin

pastor Citykyrkan